Aftonbladet – 13 maj 1873, sida 3

Y risk instinkt och likna dem vid sparfvens eller spindelns vård om sina ungar. Böra vi ej hellre kalla densamma gudomlig ingifvelse och ifrågasätta om icke äfven djuren ega en själ, som skall frälsas, i fall de ådagalägga den förmåga af moderskärlek, hvilken af alla menskliga känslor är den mest oförklarliga och mest sjelfuppoffrande samt derför äfven utan tvifvel den mest gudomliga? Om icke denna kommit hit ned ifrån himmelen, en god och fullkomlig gåfva, hvad är då himmelen och hvilka äro de gåfvor den sänder oss? Elsley måste emellertid haft grundade skäl för att tänka mera på namnet Thurnall än på sina barns välbefinnande, vi vilja för hans egen skull hoppas det. . Ty efter åtskilliga melodramatiska ställningar och hastiga steg fram och åter, under utrop af: Det är inte möjligt! Tänk om det ändå vore sål Jag hoppas att det into så må vara Ett nytt spöke, uppstiget för att plåga mig! När skall jag hinna slutet af denna fördömda snara, hvari jag qväft hela mitt lif? och så vidare, förklarade han högljudt att ovisshet vore värre än döden, insvepte sig i sin romantiska kappa och sin bredbrättade Mazzinihatt sar,t gick med länga, afmätta steg ned till köpingen och in på apoteket. Och då han kom dit in, sjönk hans bjerta 1 samma stund och hans ben ville icke bära honom, Ty der stod lifslefvande gamla tiders Tom, sysselsats att tillverka piller, klädd i en blus af brunt lärft och muntert hvisslande Lillibarlero, — han, som Elsleys sångmö få fängt hade sökt begrafva i en tusenfaldig Lethe. Pfter ett ögonblick gick Elsley med en antagen likgiltig min fram till disken, Mitt skägg och den långa tid som flytta, tänkte