Aftonbladet – 13 maj 1873, sida 3

makt än England skulle få slå sig ned i sulta nens stater, samt att sultanen aldrig utan Eng lands samtycke skulle få ingå fördrag med an dra makter. Men det gick med detta såsom met så många andra fördrag — det blef en död bok staf. Tvisterna mellan holländarne och engels männen fortforo flere år derefter, och under denn: tid var det förnämligast reglerandet af finanserna som gaf anledning till underhandlingar mellar regeringarne i Europa. Dessa slutade med et fördrag, som afslöts i London den 17 Mars 182 och ännu till för två och ett halft år sedan be traktades såsom grundvalen för förhållandet en celsmän och holländare emellan i Ostindien. 1 etta fördrag afträdde engelsmännen sina kolonie på Sumatra åt holländarne, hvaremot desse å engelsmänren öfverläto sina fastlandsbesittninga Malacca m. fl. Dervid iklädde sig holländarn ett slags förpligtelse att i synnerhet på öns norr: del respektera de EES inhemska furstar nes oberoende. Till följd af detta fördrag för föll naturligtvis det mellan engelsmännen och Atschin år 1819 afslutna fördraget, och man öfver enskom, att engelska fartyg och undersåter skull få fritt uppehålla sig i Atschins hamnar sam att sultanen, med förbehåll af hans suveränitet upprätthållande, skulle garantera säkerhet mo sjöröfveri. Efter den tiden ansågo sig de obe roende inhemska furstarne och särskildt den mäk tigaste bland dem, sultanen af Atschin, garante rade och beskyddade af England. Men äfver holländarne hade i Sumatra-fördraget förbundi sig att sörja för handelns och sjöfartens säker het, och denna förpligtelse gaf anledning till fort farande tvister och obehag. TI alla tider gåfvc Atschineserne — sjö-, strandoch stråtröfvare a värsta slag, emedan de verkställde sina röfvare tåg krigiskt utrustade — den holländska rege ringen rättmätig anledning till de kraftigaste klagomål och föreställningar. De bedrefvo och bedrifva sjöröfveri med sin sultans och flera che fers konnivens och till och med delaktighet. De ha mycket ofta blifvit ertappade dermed; ofta hs de äfven öfverfallit de utder italienskt skydd stående inhemska furstarne, föröfvat menniskoro: i stor skala och göra i allmänhet land och haj på dessa ställen osäkra. Främmande makter an förde klagomål häröfver hos holländarne. Desss gjorde ofta föreställningar hos sultanen af Atschin men afspisades alltid med undanflykter och tro. lösa löften. England och Nordamerika ha två gånger sjelfständigt tagit hämnd på atschineserne ör sjöröfveri; den holländska regeringen deremot vågade icke använda våld. Den 30 Mars 1857 förnyades mellan Holland och Atschin ett vänskapsoch handelsföredrag, enligt hvilket sultanen ånyo gemensamt med Holland förpligtade sig att bekämpa strandplundringen vid kusterna och sjöröfveriet på hafvet. Men det besynnerliga tillståndet inom landet, vasallernas halfva oberoende af sultanen, kanske äfven sjelfva den sistnämndes penningnöd gjorde ett ärligt verkställande af fördraget och den deri proklamerade handelsfriheten omöjliga... När år 1862 åter två fartyg under holländsk flagg blefvo undrade, bemyndigades generalguvernören på umatras vestra kust att utkräfva upprättelse af sultanen, hvarvid likväl ifrigt lades honom på hjertat att gå till väga med största moderation. Sultanen medgaf att han gjort orätt, men någon godtgörelse kunde ej erhållas, och man gaf sig till freds likasom år 1860, då den holländska flaggan skymfades och trampades under fötterna. Under tiden har den holländska regeringen än med våld, än genom politiska eller handelsfördrag alltmer utvidgat sitt område, och annekterade ännu så sent som år 1858 territoriet Siak. Staten Atschin skonades härvid likasom förut, ehuru den sjelf tillvällade sig öfverhöghetsrätt på flere af holländarne eröfrade områden. Så har ett halffiendtligt tillstånd släpat sig fram ända till senaste tid. Ett nytt Sumatrafördrag år 1871 betecknar en afgjord vändning i den holländska politiken. I detta fördrag afträdde den holländska regeringen till England sina kolonier vid Guineakusten, hvaremot den engelska regeringen lemnade Holland fria händer på Sumatra och gaf till spillo de gamla förbehållen om de infödde furstarnes oberoende. Kort förut hade synnerligen lifliga klagomål framställts från alla håll öfver den tilltagande osäkerheten på de indiska farvattnen och öfver de grymheter, som sjöröfrarne från Atschin förötvade. Äfven tvister om gränsen mellan Atschin och Siak ledde till krigiska handgripligheter. Holländska regeringen skickade krigsfartyget Djambi till Ätschin, der man dock endast svarade med motanspråk och tomma vänskapsförsäkringar. Samtidigt förändrades såsom genom ett trollslag de till generalguvernören i Östindien från fäderneslandet skickade instruktionerna, TI stället föratt undvika krig med Atschin, skulle det tillfälle dertill nu icke försummas, som de atschinesiska sjöröfverierna erbjödo, för att göra slut på osäkerheten för handeln och sjöfarten. År 1872 visade sig krigs artyget Djambi ånyo vid Atschin, men utan påföljd. Sedan man på den holländska sidan förvissat sig, att man endast hade trolösa löften, men ingen framgång för sina föreställningar att förvänta, beslöt man sig för att ofördröjligen börja krig, och den 12 sistlidne Mars blef detta också förklaradt. Vi afsluta nu här denna korta öfverblick öfver le holländsk-atschinska förhållandena och hänvisa läsaren till den redogörelse för krigets gång, som vår utrikes afdelning redan meddelat och ytterligare kommer att meddela, öra