Aftonbladet – 13 maj 1873, sida 3

Strödda underrättelser. Landoch folkbeskrifning. Holländarne och riket Atschin på Sumatra. Då staten Atschin på Sumatra nu till följd af holländarnes krig mot dess herrskare ådrager sig verldens uppmärksamhet, torde det vara välkommet för våra läsare att erhålla några närmare upplysningar om detta temligen obekanta land, och vi meddela derföre här, hufvudsakligen efter det af nederländska regeringen nyligen till generalstaterna inlemnade memorialet några historiska och andra uppgifter derom. När riket Åtschin stod på höjden af sin makt, sträckte sig dess område längs Sumatras vestra kust till Beng-kulen och längs östra kusten till Kampar, under det att en del af det kontinentala området, särskildt en del af halfön Malacca, erkände sultanens af Atschin öfverhöghet och var honom skattskyldig. Men inre oroligheter gynnade provinsernas sträfvan att afsöndra sig, och nu kan väl rikets storlek uppskattas till 900 å 1000 qvadratmil; det inre landet, som är mycket bergigt, är dock föga kändt, emedan icke blott europeerna inskränka sig till att besöka kusterna, utan äfven infödingarne föredraga att bosätta sig längs dessa, der en stor mängd campongs, d, v. s. infödingsbyar, finnas. Infödingarne, hvilkas antal enligt Junghuhns antagande, uppgår till omkring 500,000, äro en blandning af indo-germaniska och malajieka elementer, det sistnämnda likväl öfvervägande. De äro resliga och välväxta, men till karakteren illa beryktade. Landets regering föres i den i Atschin residerande sultanens namn, men denne har vid sin sida en minister (sjahbandar), som faktiskt utöfvar styrelsen. I spetsen för hvart och ett af de distrikt, i hvilka landet är deladt, stå två chefer. som bära titeln pangjima eiler tuwanku, och hvilkas värdighet är ärftlig. Dessa bilda tillsammans sultanens råd, måste gifva sitt samtycke till alla påbud, ja kunna afsätta sultanen och välja en ny, likväl endast ur hans stam. Hvarje campong (by) har sin föreatåpdare med titeln panghuld, imam, datu, ja till och med radscha (konung), som besluter endast med sin kommuns samtycke, men beslutet skall derefter underställas pangliman för att sanktioneras. Detta sker dock endast sällan, och hvarje kommun betraktar sig såsom temligen oberoende, och alltid beväpnade, utkämpa de sjelfve sina tvister och föra nästan ständiga småkrig. Sultanen har vid allt detta det minsta infytandet, ty han lider alltid brist på erforderliga penningar för att göra sin makt gällande. Hans inkomst består i en tull af 5 proocnt af värdet på alla till hans hufvudstads hamnar införda varor ch en utförsel tull på peppar. Men sem panglimas af de uppburna pen tingarna lemna honom endast så mycket, som de finna för godt, så är hans inkomst så ringa, att han ofta ser sig nödsakad att för egen räkning göra affärer, hvilka åter hans minister utför i hans namn, och naturligtvis sörjer denne i främsta rummet för sig sjolf, När Java år 1816 återlemnades till kolländarne sökte den siste engelske guvernören, Raffles, på allt sätt få fast fot på den indiska arkipelagen, grundlade dåt uu så högeligen blomstranda Singaore och afslöt fördrag med de infödda furstarne. tt af dessa fördrag, från 1819, stadgade mellan England och Atschin, att aldrig någon annan