Aftonbladet – 12 maj 1873, sida 3

Riättegångsoch polissaker? — De Callerströmska sedlarne. I tidningen Kalmar läses: Som våra läsare utan tvifvel erinra sig. väckte i början af förlidet år ett åtal mot handlanden E. Callerström i Påskallavik, för utgifvande af tryckta anvisningar, en icke obetydlig uppmärksambet inom vår ort. Stranda häradsrätt förklarade i utslag den 8 April att då Callerström under en tid af flera år satt i omIopp sedlar å en riksdaler, 50 öre och 25 öre samt till dem begagnat tryckta blanketter, i hvilka ordningsnummer, datum och valör inskrifvits, hvarefter de blifvit försedda med Callerströms och hans faders firma E. N. Callerströms namnteckning samt då sedlarne dels benämnts solavexlar, mot hvilka beloppet skulle vid anfordran betalas och dels utan dylik benämning innehållit att de skulle vid anfordran inlösas, så dömdes svaranden, enär k. förordningen den 13 Juli 1818 förbjöd utgifvande af tryckta eller graverade assignationer och invisningar ställda på enskild man, samt C. medgifvit att sedlarnes värdebelopp uppgått till 9200 å 1000 rdr, att böta sedlarnes dubbla värde med 2000 rdr, åklagarens, t. f. landsfiskal Rystedts ensak, samt utgifva dels i vitnesersättningar tillsammanlagdt 59 rdr 70 öre och dels i ersättningar för kostnaden af åtalets utförande till Rystedt 182 rdr 20 öre och till t. f. landsfiskal K. W. Andersson 173 rår. Denna dom faställdes af Göta hofrätt. Högsta domstolen har nu på klagan af hr Callerström afgifvit sitt utslag och dervid lemnat ett märkligt prejudikat. som troligen icke kan undgå att medföra åtskilliga följder inom affärsverksamheten, synnerligast i sådana landsorter, der det tillgängliga mindre vexelmyntet icke är tillräckligt för rörelsens behof. K.M:tharnemligen befriat klaganden från det honom ådömda ansvar och skyldigheten att till åklagarne i målet utgifva ersättning, under förklaring att de förbindelser, för hvilkas utgifvande åtal i detta mål är vordet mot klaganden anstäldt, och hvilka endast innehålla åtagande af klaganden att sjelf betala de deruti föreskrifna belopp, icke äro att hänföra till sådana af enskild person utfärdade tryckta eller graverade assignationer eller anvisningar på andra enskilda män, khvarom förmäles uti den af åklagaren såsom grund för åtalet åberopade förordningen den 13 Juli 18182. . laganden hade i händelse hans besvär icke vunno afseende begärt att af kunglig nåd blifva befriad från de ådömda böterna; vid målets nuvarande utgång upptogs icke denna ansökan till pröfning.