Aftonbladet – 10 maj 1873, sida 3

Fictor. Det vore väl som fan, om jag ej skall t dig att tiga. Abrakadabra — ett annat möte, Nu jag citerar den store Goethe! i (Goethe visar sig.) Stig upp, o, Goethe, på Marcuskupolen Och lägg mosaikerna här på stolen. Goethe (förlägen). Du fordrar för mycket — låt med dig tinga Ty jag försäkrar — der finnas inga! Didrik (bedjande). Blott sanning! Fictor. Nej! den tid är slut komplett Då jag sanningen sökte — nu vill jag he rätt! Och kan jag ej annat, så kan jag hota, Jag skall i damm och i luntor rota, Tills jag på min dråpliga riddarfärd Totalt förstört er det skönas verld! Didrik. O, nåd! Men rädda dock först er sjelfva Från alla sottiserna, som sig hvälfva På edert bröst: från alla de stora! — — Dessutom: Kan ni min bok kritisera, Som ej tycks hafva reda på mera Än att ni fyller ut Marcusplatsen Med marmorlejon mellan palatsen? Är ni estetiker? Fictor. Ja, på min ära! Jag kan estetiken lika bra Som jag kan tala hebreiska! Du kan ej kritisera mig, ity Hvad du ej förstår, du ej lägger dig i. Dessutom: mitt fack skall man först studera, Men estetik kunna alla parlera ! Mig är det medfödt. Jag blir estetisk samma grad som jag blir frenetisk! Didrik (vrider händerna). Fictor. Nå, Goethe, tag nu den göken Och bäng nonom ögonblickligt i röken 3... På Marcuskupolen — tag den at oss Som har orätt! Förtappad!