Aftonbladet – 10 maj 1873, sida 3

man, vi frågade, om det icke är möjligt at spränga Peterskyrkan i luften med gl cerin? Telegrafen. Han har svarat: Nej! Redaktören. Jo, ni ha burit er vackert åt, edra lyn lar! Attsätta sådant in i min tidning! Hu i verlden skall jag kunna reda detta? Fictor. Kunna vi icke finna en fin form genoi hvilken vi kunna bedåra sjelfva dem, som y fråga? Redaktören. Gefunden! Ännu återstår vår sista ressurs marmorlejonen, hvilkas tillvaro på Marcus platsen don Didrik förnekat! Men vi vet ju nu tyvärr, att de icke finnas. Dock v skola telegrafera i en fin form till konsul i Venedig, icke: Finnes det marmorlejon pi Marcusplatsen ? utan: Finnes det sten-lejo: emellan kyrkan och Orologio? Publiken tror nog att det är Marcusplatse; (ehuru den heter Piazetta de leoni — me det låtsar ingen om!) Alla (jublande). Herrligt gjordt! Bravo! Telegrafen (kommer med an dan i halsen). Han har svarat ja — de finnas! Alla. Hurra! Hurra! Hurra! s (Stor procession anordnas, Magnus och te legrammet bäras i trinmf. Allmänt jube öfver hela verlden, Fetstilar i tidningen. Didrik (döende). De stå... ej på... Marcusplatsen, — Platser heter Pi......... (Jubelropen öfverdöfva hans röst: han spricker af förargelse och dör.) Triumfmarseh: Segern är vunnen! Marmorbesten funnen! Sanningen krossad, Fictor förlossad! Eja polemeja Pyteheja!