Aftonbladet – 10 maj 1873, sida 3

Goethe (ominöst). Nu bad du om sanning: Kast loss! (Tager Fictor i kragen och flyger med honom liksom Mefisto med Faust upp på San Marcos kupol, der han får sitta tills hans vrede svalkar sig, och låta Goethe skratta.) Fictor. Våld — hjelp — hej, Goethe! det visste jag ej. Du skulle ju ej konfronteras med mej! Goethe. Jag ville dig. väl, du gamle dreng! Mois — tu Vas voulu, mon George Dandin! (Didrik repar fig efterhand. Påfvens skägg börjar lysa i horizonten.) (Ridån går ned.) 4:de akten. Telegrafbyrån i Göteborg. Telegraftrådarne jämra sig. Redaktören (till Fietor och Magnus). Hör nu, mina kära gossar! Ni ha allt dummat er betydligt i den här saken! Det kan aldrig nekas, och jag har nu gifvit er den risbastu ni här, inom redaktionsbyrån, förtjenade. Gråten nu icke mera, ty inför verlden måste vi se ofelbara ut — vi ä ju solidariska! Jag har ju alltid haft en viss styrka i att vända — hm — Jag skall väl ännu kunna reda saken — fast förbannadt intrasslad är den. Hören ni, hur telegraftrådarne jämra sig? Det är efter de ansträngningar, jag förvållat dem för att skaffa er rätt. (Till telegrafen:) Har det kommit svar från Magni vän, kardinal Antonelli, honom har jag frågat om gården Belvedere har sitt namn efter Apollo. Telegrafen. Han har svarat: Nej! Redaktören. Och det törs han våga? Jag skall skrifva en artikel om honom i nästa n:r, så han skall bli tvungen att öfverge hela sin politiska position. Har det kommit svar från den