Bref från Finland. (Från Aftonbladets korrespondent.) Helsingfors den 1 Maj. Den förflutna månadens största märkvärdighet har onekligen varit ett af J. V. Snellman uttaladt ord, hvarigenom han sjelf gifvit dråpslaget åt det namn han genom sin verksamhet skapat sig. En af de första kämparne inom vår periodiska press för frihet, för socialt och politiskt framåtskridande, hade J. V. Snellman genom sina gedigna, ja stundom nästan snillrika uttalanden i alla de frågor, hvilka närmast och innerligast berörde fosterlandets dyrbaraste intressen, förvärfvat sig ett anseende, som en tid ställde honom främst bland landets framstående män och kom hans ord att gälla nästan som orakelspråk kring Finlands äfven mest aflägsna nejder. Emellertid kom en tid, då Snellman genom sitt eget förvållande, i det han blef sin föregående verksamhet otrogen, skakade detta anseende i dess grundvalar och utsatte sig för ett strängt men rättvist klander. Uti den vigtiga och beryktade frågan om Januari-utskottet, då uppå förslag af senator Langenskjöld fråga varå tem e—co—E—ErÖr RESER maEe—RE EEE