Aftonbladet – 9 maj 1873, sida 3

nom lifvet, stilla, ljuf och lugn samt egna! de de små barnen -hvilka på sin sida tillvädo henne — ännu omsorgsfullare ömhet, ja, var i sitt sätt emot dem till och med glad och skämtsam; hon visste ju, att hon; aldrig skulle få sluta ett eget barn i sina armar! Men vi måste anhålla, att för våra läsare få presentera ännu en tredje ung dam, och framtiden må utvisa, om hon är mer eller mindre intagande än Grace Harvey och Anna Maria Heale. Miss Heale må sjelf utföra presentationen, med ögonen lysande af svartsjuk pyfikenhet. Här är ett bref med Montreals stämpel, returneradt från Whitbury, adresseradt till doktor Thurnall, sade hon en morgon vid frukosten, med synnerlig tonvigt på sina ord, ty. utanskriften var synbarligen af en fruntimmershand. Till mig! — Aha; ja, jag ser, sade Tom, som tog bref och likgiltigt stoppade ned det -i sin ficka. Skall ni ej läsa det, mr Thurnall? Jag är säker på att ni längtar efter underrättelser från edra vänner utomlands, fortfor miss Heale med stark tonvigt på ordet vänner. Bekantskaper har jag i mängd öfver hela verlden, men vänner har jag just inga, så vidt jag kan påminna mig, sade Tom och fortfor med frukosten. Ja, men — det kan ju finnas de, hvilka äro för mer än vänner? Äro damerna i Montreal vackra, mr Thurnall? Vet inte; jag har aldrig varit der. Miss Heale teg. Hon märkte, att den unge doktorn gycklade med henne; dessutom kände hon sig icke rätt säker på, huruvida Montreal låg i Ostindien eller Australien,