NORGE. Storthingets debatter om den skandinaviska myntkonventionen togo sin början i onsdaga på förmiddagen, men vände sig endast en kort tid omkring sjelfva hufvudsaken, eraedan Sverdrup, då han kl. 12 1 fick or det, framkastade den grundlagsfrågan, om icke odelsthing och landsthing skulle bin das i sin lagstiftande verksamhet, i fall storthinget på förhand antoge konventionen, hvarjemte han hemställde, om icke saken borde uppskjutas, till dess lagförslaget ha7, blifvit genomgånget i thingets afdelrngar — Sedan Jaabek härefter uppma at Sver drup att väcka bestämdt försl? om ett dy likt uppskof, föreslog denne öljande beslut Behandlingen af denna gsk uppskjutes, till dess lagförslaget om införande af guld så som grundval för syntet blifvit behandladt.: Härom utspsnn sig nu under de följande timraarne en särskild debatt, som till en del antos en bitter karakter. På Sverdrup: sida uppträdde Jaabsek, Sörensen och Haug sand, men bang förslag bekämpades deremo af Aschehoug, Ström, Lövenskiold, K. Motz feldt, Bentsen, Lambrechts och C. Motzfeldt. af hvilka flere beklagade, att denna fråge först nu framkommit midt i realitetsdebat ten. Efter omkring 3 timmars diskussior förkastades Sverdrups förslag med 62 röste mot, 47. s I storthingets eftermiddagsplenum fort sattes debatten, hvilken då öppandes a Sverdrup, som i ett längre anförande för klarade sig emot myntkonventionen, då hvar han önskade, öfvergång till guldmyntfot lika väl kunde ernås henne förutan, sam hon långt i från att medföra någon fördel lättars förorsakade förvecklingar. — Til Svsyrdrup anslöt sig Baggerud, hvaremot Aschehoug tillstyrkte att antaga konventio Pen, härvid förnämligast stödjande sig pi den stora handel och samfärdsel de tre ri kena emellan, som gjorde ett gemensam mynt högst önskligt. Dessutom kan öfver gången till guldmyntfot hastigare åväga bringas genom henne än enligt Brochs för slag. Till slut bemötte han Sverdrups an märkningar angående zakens grundlagsen lighet. — Flor, medem af utskottets mino ritet, sökte i enlignet med dennas reserva tion bevisa, hviza olägenheter och besvä som för allmäpaeten skulle bli följden a konventionens antagande, samt oändamåls enligheten af att gä in på det föreslagn: myntsystemet, innan decimalsystemet blifvi infördt för mätt och vigt. Då utsigtern: för ett mer universelt myntsystem torå vara icke så aflägsna, som det på somlig: håll pästods, ansåg han ändsmålsenligas och försigtigast för Norge att att tills vi dare intaga en afvaktande ställning. — Se dan Ström, medlem af utskottets majoritet bemött de på minoritetens sida framdragn invändningarna mot konventionen och för ordat denas antagande, afbröts diskussic nen för att följande morgon kl. 9 fortsättas