Frågan om utländings rätt att i Sverig besitta fast egendom och idka näring före kom i går afton till behandling i Andr kammaren, hvars Tillfälliga utskott i ämne afgifvit ett förslag till skrifvelse till K. M: i hufvudsak öfverensstämmande med de skrifvelseförslag, som hade blifvit framlagd af Första kammarens Tillfälliga utskot ehuru skiljande sig derifrån först och främs deri, att det ej uttalade något klander öfve hittills åt utländingar beviljade tillåtelse att besitta fast egendom i riket, samt jem väl deri, att Andra kammarens utskott e velat göra förbudet för utländing att besitt: fast egendom så absolut, som Första kam marens utskott hade föreslagit, utan anset det böra medgifvas K. M:t att på gruni af särskilda, vigtiga omständigheter bevilj: undantag från vilkoret, att utländing son söker tillstånd att här besitta fastighet elle: idka skogsafverkning, grufvedrift eller anna bergsbruk, bör förbinda sig att inom före lagd kort tid, men senast inom fem år sök: svensk medborgarerätt. Då detta förslag, som vi i vårt måndags blad fullständigt återgifvit, i går afton före drogs i Andra kammaren, uppträdde här, lika som förut i den Första, utrikesministern h Björnstjerna för att bekämpa detsamma, H exc, sade sig icke vara förvånad öfver, at en viss oro gåfve sig tillänna med anled ning af hvad som på sista tiden i föreva rande hänseende hade tilldragitsig. Denn: känsla vore fosterländsk och hade sin grunc i den tanken, att Sveriges jord bör förblifv: i svensk ego. Det vore säledes naturligt att man ville söka förekomma möjliga fram tida faror, men h. exe. trodde icke att der väg utskottet velat för detta ändamåls vin nande beträda vore den rätta. De vådo man befarade voro, sade hr Björnstjerna dels af ekonomisk, dels af politisk art, oci han sökte nu med en argumentation, son till sitt innehåll utgjorde en rekapitulatior af hvad h. exe. i ämnet anförde i Först: kammaren och hvarföre vi temligen full ständigt redogjort, ådagalägga dels att de ekonomiska farhågorna voro ogrundade, oci att tvärtom ekonomiska fördelar tillskyndade: landet derigenom att utländingar här för värfvade egendom och idkade näring, dels att de politiska vådorna vore inbillade, och att man derföre icke borde genom försök att undvika dem, beröfva sig de nämnde ekonomiska fördelarne. På tal om de befa rade ekonomiska vådorna uppehöll sig h. exe särskildt vid de uttalade farhågorna för den skogssköfling, som kunde af utländingar här bedrifvas, och anmärkte, att detta vore en industri, som redan stode ganska högtilan det, och tal. visste ej att den skog, som hugges ned at svenskar växer fortare åter än den som hugges ned af utländingar. Så länge vi icke enas om en ändamålsenlig