tillgångar och behof, kunde åstadkommas, ntan äfven att denna meddelades på ett sätt och under vilkor, som ej tvingade ynglinren att vid skolan tillbringa allt för lång tid af sin ungdom, och som ej heller öfver höfvan ansträngde hans krafter. Det med anledning häraf af nuvarande ecklesiastikministern utarbetade, af K. M:t sodkända förslag till grunder för en i vissa delar förändrad anordning af rikets elementarläroverk, hvilket blifvit för innevarande ärs riksdag framlagdt, innebär ett loyalt, redbart och förtjenstfullt försök att gä de af riksdagen uttalade önskningar till mötes och att i någon mån afhjelpa de brister och olägenheter, som i den anförda skrifvelsen blifvit påpekade. Från vår ståndpunkt kunna vi visserligen ha anledning önska, att ecklesiastikministern ati detta förslag i flere fall hade tagit steget fullt ut och något mindre dagtingat med det bestående. Vi fatta emellertid sanska väl den försigtighet, som genom att låta reformer af denna art få en mycket moderat form och icke alltför mycket stöta en del yrkesmäns inrotade fördomar för hufvudet, vill unåvika en befarad reaktion, om vi också tro att farhågorna i detta fall varit öfverdrifna. Särskilda utskottets utlåtande innehåller en särdeles klar och redigt uppställd och mycket upplysande jemförelse emellan den nu gällande skolstadgans föreskrifter i de delar, der ändring nu ifrågasättes, och de af regeringen nu framställda grunder för en förändrad anordning af rikets elementarläroverk. Af denna jemförande öfversigt finner man lätt, hvilka väsentliga framsteg det kungliga förslaget innebär med afseende på inskränkningen af de samtidigt i klass lästa ämnen, inskränkning af språkundervisningen i skolans nedre klasser, förminskandet af de skriftliga hemarbetena, inskränkning af fordringarne i afgångsexamen, minskning af de egentliga lärotimmarnes antal och af lärarnes undervisningsskyldighet, kursafslutningar i tredje och femte klasserna, begränsning af elevernas antal i hvarje klass o. s. v. Utskottets egen motivering för sina tillstyrkanden och förslag är enkel, klar och kärnfuall. I det stora hela förordar utskottet ett godkännande af den från regeringens sida framlagda planen. De förändringar, modifikationer och tillägg deri, som utskottet föreslår, anse vi i allmänhet innebära ganska väsentliga förbättringar, afseende att göra reformen mera verklig och mera konseqvent genomförd. Sålunda instämma vi af hjertat i den protest, gom utskottet riktar mot de bestämmelser i förslaget, enligt hvilka för den klassiska linien A naturvetenskap och för den reala linien naturalhistoria skulle uteslutas från de högre afdelningarnes lässchema, och i utskottets åsigt, att undervisning i naturalhistoria bör meddelas i elementarläroverkens högre klasser å alla linierna; men tillägga, att vi gerna skulle vilja se denna undervisning börja redan i de lägre klasserna, hvartill nog tid kunde vinnas, i syn nerhet om man kunde beqväma sig att redan nu taga steget ut, genom att låta latinläsningen först börja i 6:te klassen. Vi äro också i fråga om undervisningens sammanslutning kring hufvudämnen på hvarje linie fullkomligt ense med utskottet derom, att för de klassiska linierna ÅA. och B historien bör uppställas som hufvudämne vid sidan af de klassiska språken och på den reala linien icke blott fysik och kemi, utan naturvetenskap i allmänhet vid sidan af matematik. Fullt berättigad är äfven utskottets på skolkomitEns utlåtande stödda önskan om ett stadgande, hvarigenom för hvarje lektorsbefattning vid elementarläroverken må bestämmas vissa ämnen, dels såsom hufvudämnen, dels såsom biämnen. Fullt skäl har utskottet också för de betänkligheter, som uttalas mot de af ecklesiastikministern uppstälda antydningar om beskaffenheten af blifvande kursafslutningar för tredje och femte klasserna, och anse vi med en reservant, hr Hedin, att utskottet hade bort ge bestämdare form och uttryck åt dessa betänkligheter. Utskottets åsigt, att svensk statskunskap bör i sammanhang med svensk historia upptagas som ämne för femte klassens afslutningskurs, skall utan tvifvel vinna allmänt godkännande. I motiveringen för sitt förslag att vid de läroverk, som erhålla realöfverklasser, en lämplig afslutning kunde anordnas äfven i sjunde klassen, har utskottet följande i hög grad tänkvärda yttrande: Hvad åter vidkommer de lärjungar å den : reala linien, hvilka komma att egna sig åtl: universitetsstudier, så anser utskottet vara af stor vigt att jemväl dessa redan vid elementarläroverket erhålla en bildning, som både till omfång och beskaffenhet, såvidt möjligt är, fullt motsvarar den klassiskal: liniens. Fastän de i andra ämnen än klassiska språk sannolikt skulle efter en åttaårig skolkurs i afgångsexamen visa sig jemngoda med sina kamrater å den klassiska linien, måste de naturligtvis i afseende på mogenhet i det hela stå något tillbaka för dessa. Men en sådan brist skulle tvifvelsutan åtminstone till en viss grad inverka menligt såväl på fortsättningen af desse ynglingars studiearbeten, som på den reala bildningens och särskildt den realal studentexamens anseende. Då mnu dertill kommer, att det sannolikt ej kan dröja länge, förr än latinet måste upphöra att vara tvångsämne i åtskiliga universitetsexamina och rättighet att aflägga dessa således beredes äfven för personer, som icke studerat döda språk, så finner utskottet äfven deruti ett stöd för förslaget att vid några läroverk, hvilka vid 24:de punkten i statsrådsprotokollet gärskildt nämnas, bibehålla det antal realklasser, som redan förut der finnas. De af oss kursiverade orden innebära en vigtig sanning, ett påpekande af en oafvislig nödvändighet, som säkerligen inom kort tid. skall göra sig gällande. Särskildt hålla vi utskottet räkning derföre att det icke förbisett den klassificering, genom hvilken Nya Elementarskolan i Stockholm blifvit uppförd bland högre läroverk med latinöfverklasser, och hvilken helt enkelt kunnat ha till följd, att reallinien vid nämnde läroverk blifvit indragen. Riksdagen skall säkerligen i likhet med utskottet icke finna skäl förekomma för en så väsentlig förändring af ett läroverk, hvilket på ett tillfredsställande sätt fyllt sin uppgift som profskola, och anse det för undervis ningsväsendet gagneligt, att i landet finnes åtminstone ett högre elementarläroverk, som ej är inrättadt på samma sätt som de öfriga och i hvilket undervisningen kan ordnas med större frihet. Den vigtigaste af alla de förändringar i regeringens organisationsplan, som utskottet föreslår, är dock den, att fordringarne i afgångsexamen vid rikets elementarläroverk böra ändras på det sätt, att öfversättningsprofvet från svenska till latin utbytes mot en öfversättning från latin till svenska. Detta kan vid ytligt påseende tyckas vara en icke så särdeles omfängsrik och maktpåliggande förändring; men vid närmare eftertanke skall man lätt finna, att det i jelfva verket är en mycket betydande redr. I mm Ne ae m2 AR o-— MA I, ft Lå AR