Aftonbladet – 7 maj 1873, sida 3

Ännu en gång en litterär humbug. Eftersom vi en gång inlåtit oss på Han delstidningens anfall mot prof. Dietrichson i anlednivg af br Lagerbergs wissödei Lit teraturtidskriften, anse vi oss skyldiga at! i korthet referera, hur frågan pu står inför en opartisk betraktelse, efter det flere nya genmälen förekommit. Saken har visserli Ben förlorat nyhetens behag, och det pi kanta i qvickt skrifna otidigbeter, hvarmed Handelstidningen öppnade leken, har seder mera A dess sida förvandlats till en tung och klumpig berserkavrede, hvarunder sar kasmernas fyrverkeri ej kunnat med lugn spela. Såsom våra läsare torde erinra sig upp ställde förf. i H.-T. sex anklagesepunkter mot granskaren i Litteraturtidskriften samt 108 prof. Dietrichson till skiljedomare. Hr D. har ock utförligt i H.-T. afgifvit sitt votum. Beträffande den första punkten: de af hr Lagerberg observerade mosaikerna på faga derna af Marcuskyrkans kupoler samt H.T:s vädjande till Göthe, svarar naturligtvis hr D., att Göthe talar om kyrkans inre. -H. T. söker i sitt genmäle mot detta svar rädda hr L. genom en advokatyr af den allra torftigaste bevisningskraft. Hr L. skulle nemligen med uttrycket på kupolerna ha menat ungefär detsamma, som när andra menniskor säga i kupolerna eller i hvalfven. Dess värre framgår dock af sammanhanget i hr L:s ord, att han äfven sjelf menat utsidan. Det heter nemligen (Bref från söderns länder, sid. 12) strax efter skildringen af kupolerna: Till kyrkans inre föra 3 bronsportar. — — Läåtom oss gå in i detta ryktbara tempel o. 8. Vv. Audra punkten angick målaren Contarini, öfver hvars sammanställning med Tizian Litteraturtidskriften skämtat i anledning hvaraf H.T. ansett prof. D. okunnig om denne konstnärs tillvaro. Hr D. påminner emellertid utgifvaren af H.-T. om en gravyr efter en tafla af Contarini, om hvilken gravyr de båda samtalat i Göteborg, hvarefter H.-T:ts utgifvare skänkt densamma åt hr D., som ännu har den i behåll, och under sådana förhöllanden undrar, om utgifvaren af H. T. verkligen kan anse honom okunnig om denne målares tillvaro (hvarom man kan få notis i en så vanlig handbok som Naglers Känstlerlexicop), blott derför att han frågat om det är hjelten Contarinis stora namn, som gjort hr L. yr i hufvudet och lätit honom i samma andedrag tala om ypperliga verk af Contarini och Tizian. I tredje paragrafen framhöll H.-T., att Litteraturtidskriften alldeles utan skälgjort sig lustig öfver genitivformen Septimi Severi, hvilken, enligt den nyare. filologien, är riktigare än Septimil. Hr D. har svarat, att det löjliga ligger deri, att denna lärda form står bredvid formen Herculi. När en stor latinare skrifver Septimi, så hålla vi det till godo, men när en skolpojke skrifver Septimi bredvid Herculi, så får han sitt non admittitur!.s Fjerde anklagelsen apgigk uttrycket konst när, användt af hr L. om kung Ludvig al afjern. Med ett föga imponerande ordrytteri framhöll H.-T., att äfven skalden är konstnär, hvartill br PD, svarar, att hr L, sagt: Kung Ludvig, sjelf konstnär, var en konstens vän. Säsom hvar och en kan se, är ordet här användt i sin vanliga be tydelse — ty hvad vill annars det säga, att ban par on konstens vän? Hr L. kan ej serna dermed be menat akaldekonsten. Femte atiklagelsen angär ett prygkfel i Lit teraturtidskriften (stafvelsen im genom om brytging bhortfallen i ordet imbecil), hvarvid vi ej behöfva appehålla ogs. Hr Forsells intyg om att så är, åtföljer hr Dis svar. Dessutom innefattas under denna punkt en undersökning af hr Lagerbergs användning af ordet klockstapel om Giottos klocktorn (Campanile) i Florens, Hr D. anmärker, att detta uttryck användes om trä — men ej om stenbygnader, samt anser den af H.T. dhförda autoriteten: Lucidarius i detta fall allt annat än kompetent. I Sista paragrafen angår den af hr Lagerrg omtalade arkitekten Asinelli, hvars till