Aftonbladet – 7 maj 1873, sida 3

hvilken i hvärje fall ledde dig till mensklighetens verkliga, lefvande hjerta. Men om din metod var ytlig, cynisk? Om den icke grundade sig på tro och kärlek till menskligheten, men snarare då på hvad som var ganska likt misstroende och förakt? Då torde det hända dig, bäste doktor, att du begått de största misstag, just när du sjelf ansett dig vara mest skarpsynt. Du hade redan förklarat Grace Harvey för en hycklerska och Willis för en gammal tok, Vill du nu kanske äfven, ledd af samma dåraktiga öfvermått af vishet, påstå att Frank Headley var en pedant med föga hufvud och kallt hjerta? Kände du om han lefde ett inre lif af tvifvel, strider, bön, sjelfförebråelser och en ädel hunger efter det ideal af moralisk. höghet, som du, vän Tom, aldrig ännu hade drömt om; som för dig blott var en fantastisk skuggbild ur inbillningens verld, men för honom det enda verkliga, — lifvets lf, för hvilket allt borde vägas och lidas? Det är sannt att han hade mycket att lära, och något deraf kunde du lära honom, men det skall komma en dag, Thomas Thurnall, då, äfven förutsatt att du och Frank Headley äro de skarpaste kontraster, du torde inse att han är en lika god engelsman som du och att han kan lära dig vida mer än du honom; a Dessa båda män började tilipringa nästan alla aftnar tillsammans ock hade nöje deraf; ty det vårdslösa, pråtsamma sätt Tom, antog med vanligt, simpelt folk, lade han alldeles 8sidö med den unge presten och bevisade sig vara en så angenäm sgällskapsman som nägon kunde önska; medan Tom, på sitt håll, fann Headley vara en både förståndig och godsinnad man, som också, då ban var af olika öfvertygelse, kunde höra en mot sin egen mening stridande åsigt, om le