Aftonbladet – 7 maj 1873, sida 3

sedlar samt ett bref, som Tom, efter att hafva läst det, med loflig stolthet lade i Heales band, Tom Thurnalls forna kamrater i London hade gjort ett sammanskott och detta var resnltatet, Om han så önskade, voro de färdiga att livar månad göra på samma vis; ville han komma upp till dem, erbjödo de honom allt fritt — att hysa, föda och tvätta honom gratis. Den store doktor Bellairs, den ryktbare kirurgen Carver — namn, för hvilka Heale tillbedjande böjde sitt hufvud — skickade honom helsningar och anbud om plats. Gamle Heale ansåg sig vara den lyckligaste bland alla landsortsläkare, och det ej utan skäl, medan deremot mrs Heale, sedan hon i fem minuter varit på väg att qväfvas, stapplade iniförmaket och sjönk ned på soffan under hysterisk gråt, Dä hon åter sansat sig, kunde Tom ej hjelpa att han hörde ett och annat at familjens samtal, deribland följande: Ja, min kära Heale, jag ser så klart hvarthän din naturliga blindhet och olyckliga godtrogenhet skola föra dig; — ja, till en förtidig graf inom fattigdomens gränsor och huru denne unge ränkfulle tviflare med sin vetenskap, sitt förstoringsglas och sin filosofi — när hörde vi, i vår rättsinniga ungdom, att sådant var behöfligt? — huru han, säger jag, skall komma att uttränga dig på ålderdomen och taga brödet ur dina gråa bår samt bringa dem med sorg i grafven och mig med och mitt arma, oskyldiga barn med! Ack, Anne Marie, mitt barn, mitt förlorade barn med det oerfarna hjertat! Min jungfruliga Eva, i hvars ungdoms paradis ormen har insmugit sig, du skall finna, ack ! allt för sent, att du har närt en orm i din barmia