Aftonbladet – 6 maj 1873, sida 3

UIVEL ITU JA. HI.L GIRULLaR HA, INCU ACUUINK af samtliga underdomstolars i riket protokoll upprättade förteckningar öfver de särskilda belopp, hvartill denna afgift under de senare ären för hvar och en af de vä sentligaste titlarne i författningen uppgått. Strödda underrättelser. Landoch folkbeskrifning. Khiwa. Petersburgstidningen Ryska Invaliden innehåller en utförlig beskrifning på denna stat, ur hvilken vi meddela följande: Uppgifterna öfver Khiwas befolkning äro temligen otiliförlitliga. De bofaste invånarne äro usbeker, tadshiks eller perser. De förstnämnde, som äro den herrskande stammen, oaktadt de i andligt och moraliskt afseende stå efter tadshiks, kunna vara omkring 100.000 till antalet och sysselsatta med åkerbruk, till någon del äfven med handel. De lemna hufvudkontingenten till hären. Tadshiks, ett folk af persisk-indisk race, äro Centralasiens ur-invånare, som blifvit underkufvade af usbekerne, men nu lefya midt ibland dem och hafva nästan hela handeln i sina händer. De äro minst 100,000 till antalet, Perserne äro slafvar eller frigifne jemte sina efterkommande och utgöra, enligt Vambery, omkring 40.000 fn De äro den arbetsammaste delen af efolkningen och sysselsätta sig företrädesvis med åkerbruk. Till nomaderne höra närmast karakalpakerne, som ströfva omkring med 10,000 kibitkor d.v.s. omkring 45.000 själar starka. De sysselsätta sig med åkerbruk och fiskfångst, samt äro ett fredligt folk. som är Dotanga t af khiwesernes ,pålagor och gerna skulle förena sig med dem. Kirgiserne, som utgöra omkring 6 å 7000 kibitkor, . V. 8. omkring 35.000 personer, nomadisera dels tillsammans med karakalpakerne, dels särskildt för sig och befatta sig mest med boskapsskötsel. Vidare finnes det omkring 10 a 15.000 nomadiserande turkmanner, hvilka kunna tjena l sultanen såsom rytteri, men äro svåra röfvare, så att de vid nederlag kunna blifva farligare för de bofaste khiweserne än för fienden. Utom dessa stammar finnes äfven i Khiwa ett ringa antal araber, judar och afghanske jämschider. Inalles räknar -sålunda Khiwa ungefär 340.000 invånare. bland hvilka 100,000 nomadi.. serande och 240.000 -bofaste. Den bofasta befolkningen lefver på den s. k. khiwesiska oasen, som genom ett omsorgsfullt öfvervattningssystem. är förvandlad till en ytterst fruktbar slätt. der hvetet ger 60:de och riset från 40 till 70:de kornet. essutöm odlas en växt som ersätter. hafre och ger 300:de kornet. Ängarne besås med luzern, som 3 gånger skördas och ger godt foder. Slutligen är Khiwa rikt på de berrligaste frukter, i synnerhet äpplen, päron, plommon, aprikoser, drufvor, persikor och framförallt meloner. Byarne likna de vanliga i Mellan-Asien och bestå af krokiga och smutsiga gator, bebygda med lerhus. Nästan alla omgifvas de af vallar, som ofta ligga i ruiner, och af trädgårdar. Hufvudstaden Khiwa är ytterst omgifven af en 6 verst lång lervall af 10 fots höjd. Innanför denna omgifver en apnan 2 verst lång mur af 34 fots höjd och 4. fots tjocklek khanens palats, de högre embetsmännens hus och de högre skolorna8. k. medresses, af hvilka det i Kbiwa finnes 22. Denna inre stad bildar ett slags: citadell med tre portar, på hvilkas sidor omkring 20 kanoner stå på sina lavetter. Den yttre staden bar en stor bazar och i nejden många khanens trädgårdar och sommarresidens, tadenhar omkring 20,000 invånare. Kbhanens makt är en fullständigt despotisk. Den nuvarande khanen heter Muhamed-Rachim och är en ung man om 25 år med svag karakter. Han be unrar sig föga om regeringsgöromålen och tillbringar sin tid i sitt barem eller falkjagt. Hans mestinflytelserike rådgifvare ar på den sista tiden varit Divanbegi Mad-Murad, hvilken rådde att qvarhålla de ryska fånsarne såsom gisslan. Den förste ministern Na sarjurym har hållits i bakgrunden af fayoriten och är sålunda en afgjord fiende till honom. En kunnig man, som känner flere asiatiska språk och äfven ryska, är Polwandshan (ett slags utrikesminister). Tvenne kirgiser, som åtnjuta stor popularitet hos khanen och folket, Ssadyk och Äsbergen, äro röfvare och afgjorde fiender ill Ryssland. Khanens reguliera krigsstyrka består af 500 nan till fots och 1009 ryttare, beväpnade med verkussionsgevär och klädde i uniform, Såsom wrtillerister tjena mest hinduer oah afghaner. De rreguliera trupperna utgöras af 2000 ryttare, nest turkmanner och sålunda högst opålitlige. ÅA ot RNE Oh ft tat h I (2 It ft äl et nr kr RR — fr pop Fn ng förd ba AR Geografiskt. Kung Carls land. Det senaste häftet af Peermanns geografiska Mittheilungen (hvilket innu icke kommit oss till handa) innehåller, såsom vi erfara af en redogörelse i Kristianiatidingen Altenbladet. en af en karta åtföljd af-Åa nandling af ade H. Mohn om det öster omJa Spetsbergen liggande Kung Carls land. hvilket!h fjol somras för första gången uppnåddes ochs värmare undersöktes af norska sjökaptenernep Altmann, Johnsen och Nielsen, hvarom vi förut 19 berättat. I slutet af sin afhandling. yttrar ifc orofessor Mohn, i anledning deraf, att han harjst vifvit landet och några framstående punkter norE ka namn: -När jag på min karta har kallat)d let nya landet Kung Carls land, så gjorde jag p letta till minne af konung Carl XV af Sverige d ch Norge, under hvars sista regeringsår landet d örst blef besökt, samma år, då Norge firade sitt ;o nsenåriga bestånd såsom sm odeladf rike hvar-ÅN 4 Haurtagerbaugen., landets högsta ijelltopp. 3 våminner genom det efter rikets grundläggare f conung Harald Haarfager upptagna namnet..å Löjligt nog tyckes tvist skola uppstå, om hvem hb let Fn en tillkommer att gifva namn åt denna I h värdefulla besittning, antingen norrmän, tyskar, if ngelsmän eller svenskar. tyske geografen Heuglin har nemligen på en tidigare resa. tilllo Spetsbergen den 14 Augusti 1870 från Midden-k iorfberget på det Spetsbergsögruppen tillhöran-ä le Edgeland, likasom andre spetsbergsfarare förit och efteråt, sett detta nya land förtona sig ilo stlig riktning, och efter Heuglins meddelande li ar Petermann derefter döpt det till Königo! Karl-Landefter konung Karl af Wärtemberg, g vars undersåte Heuglin är. Detta upptogs likväl la af engelske geografer, hvilka påstodo, atta! letta land redan för 256 år sedan blef sedt af en le ngelsman och för länge sedan har blifvit edt ä på kartan under namn af Wicheland, På det reografiska sällskapets sammankomst i London å len. 10 sistl. Febr. protesterade nemligen tvål2 nedlemmar, Sherard Ösborne och Clements Markjam mot detta tyska tilltag, och den förstnämno: le yttrade bland annat, att -det var säkert att; Ldge Crpjackt Wiche-land, att: 250 år senarep Ieuglin blott återupptäckte det och uppkallade let efter en eller anvan tysk potentat; han pro 2: esterade mot ett sådant tillvällande af en enselsk upptäckt. Petermann upplyser emellertid.ni utt Wiche-land enligt de af upptäckaren sjelf la jorda uppgifterna måste ligga 1-—3 breddgrader ängre i söder än kung Caris land, med andra v: rd, att det alldeles icke existerar, Lika litetst nser Petermann det böra kallas Gillis land, såom de svenska Spetsbergsfararne ha gjort, då oc letta ännu oupptäckta, men i eran skönjda ) el andet ligger längre i norr, och det var för attfr å denna namnförvexling undanröjd, som han ri löpte det med konungens af Wiirtemberg namn, fr Men, yttrar han, jag aistår nu villigt rättig. bl eten att gifva landet namn åt professor Mohn, lte om i betraktande dersi, att dettförst uppnåddes bi ch utforskades af norrmän, väl har behållit iamnet, men refererat det till konung Oarl XV f Sverige. Detta finner jag fullkomligt berätdi igadt, likasom detsamma utan tyifvel skulle he. ist iljas engelsmännen, i fall de ville föranstalta4 n ordentlig och sammanhängande kartläggning 6 vt landet; ty hvad de tre norske kaptenerne hal ej stadkommit är tills vidare endast få och otill-fo äckliga bestämningar På dessa vilkor villjal åledes Petermann låta engelsmännen behålla ran att gifva landet namn, och för att locka lsj em dertill, fäster han deras uppmärksamhet j fö ör att kapten Altmann på två dagar upp-Åfö ådde kung VWarls land från Tusenöarne. S