Aftonbladet – 3 maj 1873, sida 3

om jag anat att jag derigenom hade gjort er så upprörd. Jag förmodar att bältet blef neddraget i hafvet. Hvarför kunna vi inte tro det? Ja, hvarför inte? Detta är ett mycket kristligare sätt att se saken, än om ni svärtar er egen själ inför Gud med att misstänka denna oskyldiga, goda varelse. Må så vara! Säg blott intet vidare härom och bed äfven de båda fruntimmerna vara tysta. Ligger bältet fastklämdt mellan klipporna, hvilket ju är möjligt så tungt som det är, skulle mycket talande derom blott väcka menniskors uppmärksamhet och jag förmodar att till och med i Aberalva en eller annan kan finnas, som torde anse femtonhundra pund som ett lockande byte. Och ifall någon person verkligen hittar det, skall han blott vara så mycket omtänksammare att dölja det, ifall han för höra att jag gör efterforskningar. Säg således miss Harvey och hennes mor att jag anser bältet vara förloradt och bed dem tiga. Se så, räck mig nu er hand, Den bästa planen, ehuru dålig, är ändå bäst, sade Willis i det han besvarade doktor Thurnalls handslag, Den gamle imannen gick sorgsen bort; misstankarne emot Grace hade uppretat honom och han insåg derjemte huru föga det var att hoppas att guldet någonsin skulle återfinnas, Efter fem minuter var han äter tillbaka. Om ni tillåter, sir, skulle jag gerna vilja göra den mannen som står derborta, ett spar frågor. Det var han som höll fast i mig och som sedan var behjelplig vid att bära upp er. Han visade på gentleman Jan, som drypande våt af hafsvatten, stod böjd öfver en kista som han nyss hade bergat. Låt oss fråga hopom belt enkel, om ni hade något bälte på