Aftonbladet – 3 maj 1873, sida 2

sep. Min kandidatur var icke en kamp kandidatur. Paris har endast derför understödt den och beredt den seger, emedan det vida mindre var fråga om att kämpa mot regeringen än om att upplysa henne. Jag skall bemöda mig att vid alla tillfällen visa, att enighetens och endrägtens anda funnit i mig ytterligare en representant och derigenom hoppas jag att rättfärdiga ert förtroende. RM a m rt fQ pp Ex-kejsarinnan Eugenies solicitor i London har meddelat de större engelska tid ningarne det testamente, som Napoleon skref 1865, då han befann sig på tinnarne af makt och anseende. Detta testamente, hvilket icke blifvit upphäfdt af något senare, meddelas, enligt solicitorns förklaring, för att visa, att de meddelanden rörande kejsarens sista vilja, hvilka förekommit i franska och belgiska tidningar, varit dels oriktiga, dels ofuliständiga, Testamentet, som är date radt Tnuilerierna den 24 April 1865, är af följande lydelse: Detta är mitt testamente. Jag anbefal ler min son och miu maka åt de stora statskårerna, åt folket och åt armen. Kejsarinnan Enugenie har alla nödvändiga egenskaper för act väl sköta regentskapet, och min son visar anlag och en omdömcesförmåga, com skola göra honom värdig sin höga bestämmelse. Må han aldrig glömma vär familjechefs valspråk: Allt för franska folket!, mä han låta inspirera sig af förgens på Sanct Helena skrifter, må han studera kejsarens korrespondens, må han slutligen erinra sig, då omständigheterna tillåta det, att folkens sak är Frankrikes sak. Makten är en tung börda, emedan man icke alltid kan göra allt hvad man skulle vilja och emedan ens samtida sällan göra en rättvisa; för att fullborda sin mission måste man derför ega tro på och vara genomträngd af sin pligt. I bören tro, att de. som I älskat, betrakta er från himmelens höjd och skydda er; : det är min onkels ande, som alltid inspire ) rat och uppehållit mig. På samma sätt skall l det blifva med min son, ty han skall visa sig värdig sitt namn. Jag lemnar all min enskilda egendom åt kejsarinnan. Jag önskar, att hon till min sons myndighet bebor Elys6e och Biarritz. Jag hoppas, att mitt minne skall vara Henne kärt och att hon efter min död skall glömma de sorger, jag möjligen förorsakat henne. Hvad min son angär, skall han som en talisman bevara det sigill, som jag bär vid mitt ur och som jag fått af min mor. Må han omsorgsfullt be vara allt som härrör från kejsaren min onkel, och må han vara öfvertygad om att mitt hjerta och min själ alltid skola förblifva hos honom, Jag talar ej om mina trogna tjenare; jag är öfvertygad att kejsarinnan och min son aldrig skola öfvergifva dem. Jag skall dö i den katolska-apostoliska-romerska religionen, som min son alltid skall hedra genom sin fromhet. fen rt fä DA st bod få Såsom vi i går omnämnde antog preussiska herrehuset den 29 i förra månaden oförändradt det andra i ordningen af Idekyrligtpolitiska lagförslagen nemligen det som rör kyrkodisciplinen och bildandet af en öfverdomstol för kyrkliga mål. T Under debatten höll konseljpresidenten ett tal, i hvilket han beklagade det lidelsofulla Ispråk, den konservativa oppositionen begagnade. Han framhöll, att ett misstroendevotum mot kultusministern skulle drabba hela ministeren, hvilken är solidariskt ansvarig för alla regeringsåtgärder. De kyrk liga lagförslagen voro en handling af sjelfTförsvar å statens sida mot romerska kyr.Ikans sympatiusurpationer och ingalunda ett angrepp mot denna kyrkas rättigheter. Utrikesbudgeten för Österrike-Ungern förevar den 28 April till behandling i österrikiska delegationens finansutskott. Rapportören föreslog en resolution, som uttryckte Ttillfredsställelse med den politik utrikes I ministern följt. Grefve Andrassy tackade i sitt svar utskottet för dess förtroende och yttrade att i en verkligt konstitutionel stat utrikesministern endast kan råda kronan att följa en sådan politik, som understödjes af landets lagliga representation. På hr Rechbauers interpellation i anledning deraf, att Österrike icke erkänt spanska republiken, svarade grefve Andrassy, att det vore nödvändigt att dröja med detta erkännande till dess den af spanska regeringen sammankal lade konstituerande församlingen hade: uttalat nationens vilja i fråga om den blif vande styrelseformen. På en annan interpellation angående Österrikes hällning i händelse af ett snart inträffande påfveval och angående det möjliga utöfvandet af Österrikes rättighet till veto vid ett sådant, framhöll Andrassy olämpligheten af att diskutera en sådan fråga, då man för närvarande icke har skäl att oroa sig angående påfvens helsotillstånd, och förklarade, att han aldrig skulle råda kejsaren att afstå från någon af sina rättigheter. Resolutionen antogs enhälligt, utrikesministerns framställningar godkändes likaledes enhälligt, så när som på några få röster. ) Telegrafen bringade oss i går den öfver. raskande nyheten att de nordamerikanska . trupperna lidit ett nederlag mot Modocilndianerne. En rekognosceringstrupp af 200 man lemnade den 26 April lägret vid Lavabed för att uppsöka Modocs i deras nya gömställe. Då man ankom till Foot Bluff, der de troddes uppehålla sig, till kännagafs af tiraljörerna i förtruppen, att inga indianer visade sig. Trupperna marscherade framåt till Bluff, då plötsligen Modocs öppnade en häftig eld, som tvang amerikanarne att söka skydd i bergsskrefvorna. Derifrån fördrefvos de hastigt genom en häftig eld utefter hela linien från indianer, hvika man icke kunde se. Trupperna voro ur stånd att gå vare sig framåt eller tillbaka. Några sårade, som återkommo till lägret, meddelade underrättelse om situationen, och 400 man afsändes till förstärkning, På aftonen den 26 hade denna förstärkning ännu icke hunnit fram. Förlusten var 19 döda och 23 sårade. Man fruktar att ett allmänt indiankrig skall utbryta, om icke Modocs hastigt och fullständigt underkufvas. Redan hafva Svartfot-indianerne anfallit de amerikanska trupperna vid Fort Garry i Manitoba. 7000 Yarktonoch Tonton.indianer hota de amerikanska nybyggena, 2000 man ha blifvit afsända för att skydda dem, som hafva uppsigt öfver Norra Pacifikanan. Er — Utdelning af infanterigevär af 1867 års modell. Genom bref af den 6 Augusti 1870 meddelades armförvaltningen föreskrift om utdelning af infanterigevär, utaf 1867 års modell till vederbörande regementen och kårer, för bevärinosmanskanets hehaof. till det antal som unoe