Aftonbladet – 2 maj 1873, sida 3

öfver förlusten af litet pengar. God mor. gon, mitt herrskap; och mycken tack för all er välvilja. Tom bugade sig åter på sitt förnäma vis och gick bort till löjtnanten, Grace stod några ögonblick, liksom döfvad och såg efter honom, Hon vände sig derpå till sin mor: Lt oss gå hem. Hem! hvarför det, barn ? Låi mig gå hem; ni behöfver inte komma med. Jag är Jed vid denna verld. Är det inte nog, att ha olyckor och döds — hon pekade på de drunknades liflösa krop: par. Vi mäste äfven ha synd, hvart vi vända våra blickar! Låghet, stöld och — äfven otacksamhet! tillade hon med sakta röst. Grace gick hem och trots hennea böner, följde modren med samt hade dottern ständigt under sina ögon, både denna och flera dagar derefter. k Under tiden hade Willis vinkat åt doktorn att följa honom åt sidan. Den gamle mannens ansigte var allvarligt, ia L0rgsgi och han kämpade synbart med stark sjnyös rörelse då han sadet Detta åsen högat obehaglig affär, sir. Ni har naturligtvis yppat saken för kustchefen ? Nej, inte ännu. Men... ursägta min djerfhet: vore det ej den enklaste vägen för att få er egendom tillbaka af den skurk som tagit den — hvem det nu må vara?Vi skola dröja litet, sade Tom; jag har mina skäl.s Men, sir — för köpingens heder bör man snart söka få ljus i saken. Innan tjufven är ertappad skola misstankarna hvila på ett