Aftonbladet – 2 maj 1873, sida 3

mande haft! Ack, hvilken verld! När skall dess slut komma? Snart, snart, då detts folk kan begå ett sådant brott! Ni skall återfinna ert bälte, sir; ni skall återfinna det! Vänta blott så länge, tills ni harlärt er att lefva det förutan. Menniskan lefver inte allenast af bröd. Tror ni då att hom lefver blott af guld? Var endast tålig, och då ni blifvit värd hvad ni mistat, skall ni återvinna det på den tid, som är Gudi be. haglig.2 För doktor Thurnall syntes detta blott vara prat, för att maskera ett begånget brott, och hans förtroende till qvinnorna ökades ej heller, då han hörde Graces mar hviska till Willis att vid skeppsbrott, eldsvåder och sådana händelser, var det inte pvanligt att personer påstodo sig ha förlorat mera änp hvad de någonsin egt, Åhb, gamla fru, är det den vägen räfven har gäått? sade Tom till den trogne rådgif. varen, han sjelf. och började uppmärksamt granska mrs Harveys ansigte. Det hade utan tvifvel varit vackert och hade fortfa rande uttrycket af stor klokhet, men ögonbrynen, som gingo ihop lågt öfver näsan och sträckte sig högt vid den yttre spetsen, tillkännagåfvo, jemte de oroliga, sänkta ögonen, en sjelfvisk, vacklande karakter, mäktig af stora inkonsegvenser — kanske äfven af mycken bedräglighet. Ni ser mig inte rakt I ansigtet, gamla fru! sade Tom till sig. sjelf. Rätt bra! En af er båda är det; såvida inte denne gamle herre vid sin utlofvade förklaring komprometterar sig sjelf. Han tog genast sitt parti. Godt; jag blir eder förbunden, om bi inte säger något vidare om gaken. Noga betänkt har denna goda, gamla fru alldeles rätt deri, att den som fött behålla lifvet, ej bör beklaga sig