Aftonbladet – 1 maj 1873, sida 4

På SIGFRID FLODINS förlag hatva utkommit i alla boklädor; Familjelifvets skiften. Af Emile Souvestre. 2 rdr. En öfversäkning al den berömda Memorial de famille, af den ädle, atojske bretagnaren Emile Souvestre — literaturens Aristides, — kapske den sundaste författare Frankrike halt under århundraden p (P. o. nr. Tidn.) Äfven inom den franska literaturen finnas verkliga perlor, och till dessa, hjerta och förstånd bildande böcker räkna vi det anmälda arbetet af E. Souvestre. (Hud. P.) Emile Souvestre öpppar sin skildring med att framställa morgonen efter brölloppet, då ett ugnt par blickar förtröstansfallt mot den gemensamma framtiden, och han fortsätter den genom en berättelse om det äktenskapliga lifvets vidare utveckling. Det är således icke en bok, som trampar i redan nötta spår, utan intager genom når t nytt, hvilket på samma gång visar sig vara något sant Ach skönt. som ej blott fängslar uppmärksamheten för tillfället, ptan håller intresset vid makt under heia framställningen saw slutligen lemnar ett godt och varaktigt intryck. Det är en ok. som kan sättas i händerna på hvem som helst och af hvilkea byar och en, som ej är bortskämd af mindre göd läsning, finner både nöje och nyta (Svajan.) På gamla dagar. At Emile Souvestre,, 2 rdr. Hvad vi yttrade om Familjelifvets skiften gäller j Jika grad äfven för På gamla dagar, hvilken är lika egnad att finna en plats vid den husliga bärden och som kan med fördel sättas i bänderna på hvilken som helst, gammal eller ung, samt uppfattas och med nytta läsas af personer på olika bildningsgrad. Vi hoppas att dessa två i ordets fulla bemärkelse goda böcker skola finna en vidsträckt läsekrets i Sverige. Emile Souvestre är jast en författare, som är en sann vän till bvarje godt bem) i (Svalan.) Det är en vacker teckning af en gammal mans lif, af den ålderstignes förströelser och fröjder, som här är uppgjord. Den gamle enklingen, hvars lif framställes, har nedskrifvit sina sista dagars intryck ogh i skilsmessans stund samlat aljt det, som gläder, lindrat och stärker sjäJen,. Det hela är ett förherrligånde af den eljest så fruktade ålderdomen, hvilket är lika intagande som ovanligt, det är en idyll, omglänst af em något vemodig, men Dästan öfverjordisk dager. Minnena från fordom endast tjena till att lysa den gamle till grafyen, och hans förhoppningar sträcka sig bortom detta lifvets gin 4) Må man ej i henne förmoda en ledsam ka de seneetytes, den utgör en den mest intagande skildring om en ensam blifven gubbe, som förstår den svåra konst at åldras med bebag, som går omkring och gör godt, utjemnar och försonar, och lär sig älska och vörda det lilla. NR (P. 0. Inr Tidn,) Med verklig saknad lägger man efter slutad läsning boken ifrån sig, men lemnar i rik ersättning ett godt och varaktigt intryck A8m.-P) rd0)