Aftonbladet – 1 maj 1873, sida 3

sekter. Saken var att jag. blef tagen af en strötkår mexikanare under sista kriget en gång då jag var ute och spanade efter insekter och växter, och hängd som spion. Jag klandrar inte dem; jag hade intet att göra der de funno mig och de kunde inte tro att en man ville våga lifvet för några fjärilar. Men om ni blef hängd, sir... Hvarför dog jag ej? — till följd af min vanliga tur. De skälmarne buro sig klumpigt åt och snaran ville ej löpa rätt. Den mexikanske doktorn, som ämnat dissekera mig, återkallade mig till lifvet; han var frimurare liksom jag och bistod mig att rymma samt lurade f.n på hans byte. Den redlige löjtnanten gick tyst vidare och kastade då och då en förstulen blick på Tom, liksom han ansett honom vara en gäst ifrån den andra verlden. Att Betvifla sanningen af berättelsen föll honom numera icke in. I likhet med de fleste gamle gjömän, hade ban sjelf bevitnat så många underliga tilldragelser, att han var villig att tro nästan hvad som helst som berättades honom med Toms ärliga rättframhet. Här bor den fliekan, hvilken räddade er, sade löjtnanten, då de kommo till Grace Harvoya dörr. Aha! Jag bör då gå in och yttra mina tacksägelser. : Men Grace var icke hemma. Det timade skeppsbrottet hade gjort att inga af barnen kommit i skolan och Grace hade följt efter sina lärjungar ned till stranden. Vi kunde inte hålla henne hemma, ehura svag hon ännu är, sade en granne, då hon fick veta att de drunknades kroppar började drifva i land. Hm; — lik andra qvinnorl! sade Tom. Besynnerlig, denna smak för rysligheter