Aftonbladet – 1 maj 1873, sida 3

ett modigt hjerta i bröstet men krukan går så länge efter vatten -— ni mins ordspråket, sir. Då måste jag visst vara en gutta-perka kruka; såvida inte — Det sitter en engel der uppe i skyn. som Dibdin säger. Var god hör sjelf de fakta, hvarpå jag stöder min öfvertygelse, fortfor främlipgen med ett öfvermod, halft verkligt och halft effektueradt, för att undkomma det pinsamma minnet af hvad som .:yss händt. Jag har ej: för afsigt att skryta med min tur, sir; min mening är en dast att visa de skäl jag har att bålla mig vid ordspråket: Säg aldrig nu dör jag! Två gånger har jag haft kolera och gula febern desutom; fem särskilda gånger har jag haft en kula i kroppen och en gång varit så illa åtgången af bajonettstygn, att jag blifvit ansead som död. Jag har tre gånger lidit skeppsbrott och en gång före denna varit den enda öfverlefvande; jag har af vildar blifvit född och gödd för att stekas och ätas och ett var dagar före banketten flytt med ett par af mina vänner. En gång var jag på en hårsmån nära att stryka med och då trodde jag sjelf att det var slut med mig. Hvad hände er d8? Jag blef hängd, sir, sade doktorn kallt. Hängd!upprepade löjtnanten i det han svängde sig på klacken och betraktade sin besynnerlige följeslagare med ett uttryck, som ganska tydligt sade: Ni hängd? Jag tror inte ett ord af hvad ni säger! Och om ni verkligen hängdes, hvad hade ni gjort som ådrog er ett tylikt straff? Ni behböfver inte akta edra fickor, sir — hvarken stöld eller mord förde mig i gal gen, blott det oskyldiga nöjet att gamla in