Aftonbladet – 30 april 1873, sida 3

i ; En litterär humbug. I slutet af förra året offentliggjorde hr M. Lagerberg i Göteborg under titeln Bref från Söderns länder en samling reseskildringar, hvilka ursprungligen varit tryckta som korrespondenser i Göteborgs Handels tidning och, 48 de uppträdde i bokform midt nnder julflödot, undgingo att närmare nagelfaras af den litterära kritiken. Omsider har dock en anonym recensent i Svenek tidskrift för litteratur funnit sig föranläten att strängt granska detta alster, men i siy ordning gjorts till föremål för antikritik i Handelstidningen,som antagligen känt sig stå i ansvar för den nu olyckligt ryktbare reseskildraren. Det är om denna kritik af kritiken vi anse oss böra yttra några ord, alldenstund en stor formel talang blifvit här med en kallblodighet utan bke nedlagd på försvar för en sjuk sak, och icke nog med detta försök att springa ett simpelt ärende och missleda allmänheten, har genmälets författsre, som adresserar det; sama till professor Dietricheon, sökt att med allebanda gifriga antydningar eller ock den egenltiga frågan ovidkommande öppra anfall få epitetet -en litterär humbug öfverflyttadt från hr Lagerbergs verksamhet på prof. Dietrichsons. I synnerhet mot dennes ännu ej afslutade populära arbete Det skönas verld riktas åtskilliga hätska insinuationer om plagiat och dylikt, hvilkas udd dock torde mista sin skärpa, om man erinrar sig att hr D. uti sitt förord till detta arbete öppet angifvit sin afsigt att popularisera den moderna estetikerds eorier och särskildt Vischers, hvars litterära eganderätt Handelstidningen anser ha blifvit af hy D. bortglömd. Att utreda huru detta företag utfallit, skulle kräfva vida större ut rymme, än vi här kunna förfoga öfver. Vi tillåta oss emellertid påpeka den omständigheten, att då hr D. började detta omfattande förehafvande — att gifva en för den stora allmänheten tilltalande framställning af estetikens och konsthistoriens hufvudpunkter — fanns blott högst obetydligt af detta slags litteratur hos oss tillgängligt. Sedermera ha framstående utländska arbeten af så väl konsthistorisk, som rent estetisk natur öfverflyttats till vårt språk, och vi torde ej misstaga oss, om vi påstå att hr D. i väsentlig mån genom sitt uppslag gitvit allmänheten smak för denna bildande och förädlande lektyr. Redan detta resultat är någonting ganska hedrande, och om ett vid lyftigt arbetes fortsatta spridning må tillmätas något vitsord om författarens förmåga, så har Det skönas verld äfven di rekt väckt de bildningsökandes intresse. Handelstidningen anser icke under sin värdighet att vidare med en lumpen speglosa kasta löje öfver hr D:s skådespel En ar PERSISTENT IREISRES SS ESR CAN