Aftonbladet – 29 april 1873, sida 3

gjort det; hvad jag kunnat, har jag skickat hem till honom men det var litet nog. Till slut begaf jag mig, snart sagdt i desperal tion, till guldfälten och gjorde der en rätt. god skörd — sak samma huru stor! Hvad gagnar det nu om jag uppger summan? Hon ligger väl på hafsbotten, kan jag tro. Se der har ni min historia, sir; och hon är hvarken lång eller rolig — åtminstone inte fördelaktig för min käre, gamle far. Och då Tom gjorde denna berättelse darrade hans röst så, att Heale trodu hvart enda ord; ja, vekhjertad liksom de sesta drinkare, torkade han oupphörligt tårarne ur sina ögon och nödgades gå för att få sig ännu en styrkedryck, och under tiden sopade och ordnade Tom derute på apoteket så flinkt och bra, att det började se helt snyggt och hyggligt ut i det gamla ruskiga nästet. Låt mig nu få säga er ett par ord, sir, började Tom då den gamle doktorn kom tillbaka. Affärer äro affärer och den som står med två tomma händer, får inte taga sig några höga miner. Jag ämnar inte göra intrång i er praktik — jag känner lagarne för yrket; men om ni tillåter mig att sitta här och blanda till medikamenterna, så får ni bättre tid att besöka edra patienter — och dricka en grogg, tänkte Tom — och när någon af dem blir förgiftad af mig kan tiden vara inne att kasta mig på dörren. Allt hvad jag begär är dagligt bröd och en säng för natten. Haf ingen oro för er konjaksbutelj — jag kan dricka vatten; det har jag gjort mängen gång för en vecka omsänder ute 4å prärierna och varit tacksam för ett qvarter om dagen. Men sir, er värdighet som — (Forts.)