Aftonbladet – 29 april 1873, sida 3

Gardner, samt inspektören för statens jernvägar, kaptenen N. F. Frykholm, hvilken sistnämnde blifvit af trafikstyrelsen förordnad attransakningen öfvervara och tillbandagå med tekniska upplysningar. Till en början framställde åklagaren, kronolänsmannen Sven Palmqvist, ansvarsyrkande emot förmannen Thomas Wilson, lokomotivförarne Svsn Gustaf Johansson och Per Johan Bergengren samt bromsaren Henrik Svensson, såsom genom vårdslöshet eller försummelse vållande till olyckan, äfvensom emot engelske ingeniören Dawis, för det han genom antagande af olämplige personer för jernvägsarbetets utförande och underlåten tillsyn å detsamma i sin mån bidragit framkalla den sorgliga tilldragelsen. — Det upplystes, att anläggandet af jernvägen blifvit genom kontrakt af Jernvägsdirektionen öfverlåtet å engelska bolaget Clark komp; att detta bolag anställt hr Dawis för ledande at arbetet; att han i sin ordning dels sjelf och dels genom förmannen Thomas Wilson antagit arbetare. och att Wilson såsom förman ledt terrasseringsarbetet. Vidare utröntes hurasom det arbetståg, å hvilket olyckan skedde, omkring kl. 4 på e. mförenämnde dag afgått från Forshult, destineradt till Lillsjödal, och varit sammansatt sålunda, att efter lokomotiven Clarkoch Nässjör gått 12 stycken tomma småvagnar eller s. k. trollhoppor, derefter följt en med broms försedd större grusvagn, och vidare 9 st. äfvenledes med större sten lastade grusvagnar, hvilka, oafsedt lasten, hvar för sig varit tyra gånger så tunga som en af småvagnarne. samt att småvagnarnes bufferts bestått endast af utskjutande stockar, hvilka icke passat ihop med de å grusvagnarne anbragta elastiska bufferts, utan gått under och innanför dessa. Wilson, som sjelf tagit plats å det ena af lokomotiven, hade varit den som! sålunda anordnat tåget och bestämt platsen för de smärre vagnarne, ehuru vexlaren velat inleda dem före lokomotivet. Sedan tåget passerat det s. k. Strömmerstedts berg och med afstängd ånga samt med en hastighet af en svensk militimmen nedgått utför en lutning med en fot på 80 samt just börjat gå uppför-en stigning, hade olyckan, såsom det af ransakningen syntes framgå, skett derigenom att de tunga lastade grusvagnarne tryckt på de smärre vagnarne och pressat tre eller fyra af dessa ur spåret, hvarefter likaledes bromsvagnen, uti hvilken de 7 omkomne jemte 5 andra personer funnits sittande, hoppat ur spåret och kastats öfver ända. Alla de tilltalade voro tillstädes. utom Wilsom, hvilken afvikit från orten. Hr Dawis uppgaf, att han till förman vid terrasseringsarbetet antagit Wilson, som Dawis i 20 år vid anläggandet af jernvägar i olika länder brukat och på hvars skicklighet han fullt litat. Dessutom hade han gifvit lokomotivförarne skriftliga instruktioner och han hade sökt attialla hänseenden egna arbetet den tillsyn, som kunde erfordras. ZLokomotivförarne Johansson och Bergengren. som företedde nämnda instruktioner. medgåfvo, att de, innan tåget afgått från Forshult, insett att det sätt, hvarpå det var anordnadt, kunde medföra fara, men att de, det oaktadt, icke begagnat sig af den, enligt Dawis instruktion, dem tillkommande makt att vägra framföra tåget. Bromsaren Svensson åter uppgaf. att han redan vid nedgåendet utför den förut omnämnda lutningen börjat bromsning och så fort den första af småvagnarne boppat ur spåret och signal till stoppning från främsta lokomotivet ljudit, tillskrufvat bromsarne. På eftermiddagen hördes åtskilliga vitnen, hvilka bestyrkte ofvan upptagne förhållanden anFårnde olyckshändelsen, hvarefter kaptenen Frykolm på framstöllning af häradsrätten yttrade sig i saken. Af hans detaljerade utlåtande anteckna vi blott, att han ausåg det sätt, hvarpå tåget varit sammansatt, med de tomma småvagnarne emellan lokomotiven och de lastade grusvagnarne, hafva varit högst olämpligt och mot en förnuftig anordning stridande, hvaremellertid han erinrade, att vid arbetståg å en under anläggning varande jernväg sällan strängt iakttores samma reglor, som måste följas vid anordnande af trafiktåg. Sedan härefter åtskilliga ersättningsanspråk om anderhåll och framtida försörjning blifvit framställde från enkorna och de talrika barnen till de vid olyckan omkomne och åklagaren anhållit om uppskof, utställdes ransakningen att åter förekomma den 17 nästa Maj, och skulle emellertid Wilson efterspanas, och om han kunde anträffas I häkte inmanas, hvarjemte åtskillige andra föreskrifter meddelades. (OSCARSHAMNS-POSTEN.)