rdr arvode, innan han kommer upp i den högsta lönegraden, under det en annan kommer i åtnjutande af samma förmån efter ej fullt sex års tjenstgöring. Orättvisan vore härvidlag uppenbar och talaren anhöll derför att kammaren måte besluta att hvar och en folkskolelärare må efter åtminstone 10 års tjenstgöring inträda i den högsta lönegraden. Hr Törnebiadh erkände folkskolans stora vigt och instämde i den föregående talarens fördelaktiga omdöme om folkskolelärarne i allmänhet, men trodde, att om riksdagen verkligen ville främja folkskolans sak, den bör akta sig för att fatta ett sådant beslut. hvarigenom kommunerna på en gång blifva allt för mycket betungade. et kunde nemligen då lätt inträffa att inom mindre bemedlade samhällen intresset för folkskolan kommer att afsvalna till skada för institutionen. Talaren ansåg det vara nödvändigt att betrakta fråganäfven ur denna synpunkt, ehuru han för öfrigt väl unnade de illa aflönade lärarne en så god ekonomisk ställning som möjligt. Yrkade bifa I till utskottets nu gjorda hemställan. Hr 0.Jönsson i Kurgshult beklagade att frågan blifvit återremitterad, då han icke kunde fatta att en lärare. derför att han är sämre aflönad än en annan, fortfarande skall under fem års tid tjena för 100 rdr mindre lön. Hvad kommuner nas tillskott af 800 rdr beträffade, troddetal icke att denna obetydliga summa kunde sägas vara betungande för någon som helst kommun. För öfrigt funnes det väl icke något slags ätgift man så gerna underkastar sig, som den för folkskolan. Anhöll om kammarens bifall till statsutskottets förslag, sådant det förra gången var formuleradt. Hr Abr. Rundbäck kunde icke gilla utskottets hemställan, då han icke fann något s hvarför den ene skolläraren skulle behandlas mil dre honett än den andre. Tal. understödde derför det af hans broder framställda förslaget. Hr Peter Olsson från Helsingborg ansåg icke att den nu af ntskottet föreslagna ändringen i dess förra hemställan borde af kammaren godkännas. Orsaken: hvarför tal. det oaktadt icke inom utskottet reserverat sig, vore att frågan der behandlades på grund af återremiss. men han ville nu i stället biträda det beslut, hvartill utskottet kommit, då ärendet der förra gången förevar. Grefye Posse, hrr von Schoultz, ÅA. Star, Edström, Hedin m. fl. instämde i denna sigt. hr Per Nilsson i Espö ansåg det ledsamt, att ett par tre personer varit frånvarande och några andra icke iakttagit tillbörlig uppmärksamhet. hvarigenom utskottetnödgats framkomma med detta förslag, som-tycktes vara ännu mindre tillfredsställande än det förra. Då nu emellertid så skett, vore det kanske skäl att för denna gång bifalla utskottets hemställan. Hr Åke Arvdersson ville hvarken beklaga sig öfver den skedda återremissen, ej heller öfver det beslut, hvartill utskottet nu kommit och som blifvit af Första kammaren godkändt. Under sådana förhållanden förmenade tal. det vara klokast, om äfven Andra kammaren deruti instämde. Hr Ifvarson fann det vara smickrande för utskottet att dess första förslag i frågan nu omfattades med så allmänna sympatier. Generade det icke kammaren att godkänna hvad den en gång förkastat, icke. behöfde utskottet deröfver lygas. Beklagligt vore det emellertid, att vid förra tillfället så. många försummade göra sin pligt. men tal. hoppades, att man för framtiden skall blifva mera samvetsgrann i detta hänseende och framförallt genomläsa hvad utskotten skrifva. innan man går att deröfver besluta. I denna förboppning ville äfven tal. nu biträda utskottets föregående förslag. —. Genom votering bifölls slutligen med 89 röster mm 87 det förslag till lönereglering, som nu förelåg.