Aftonbladet – 28 april 1873, sida 2

veslut, genom hvilket kammaren förkastade let af lagutskottet framlagda förslag till illägg i legostadgan, afseende att förebygga jenstebjons afvikande ur tjensten. Denna fverläggning öppnades af hr Stråle, som efarade, att det sätt, hvarpå utskottet veat afhjelpa ifrågavarande missbruk, skulle draga ett stort antal personer, som icke iro lagstadde eller ens vilja blifva det, en stor olägenhet. De arbeta kortare eller ängre tid på ett ställe och begifva sig selan till ett annat, och huru sköla de kunna visa att de icke äro i en annans tjenst, då le kanske för lång tid sedan lemnat sin fölelseort och endast kortare tid vistats på varje ställe? Ännu mera, hura skulle detta åta sig göra i Stockholm, der folk ofta arpeta den ena dagen i den enastadsdelen, len andra i den andra? Och huru skulle in arbetsgifvare kunna intyga, att en sådan oerson icke befunne sig i en annanstjenst,i synnerhet som man icke kan veta om han icke bagit städsel hos en annän? Hurt skola för sfrigt arbetsgifvare förhålla sig gent emot lylika arbetare, och månne icke till och med arbetshus eller fattigvård, som gifver: folk arbete, kunde derför ställa till ansvar? Talaren yrkade för den skull afslag å utskottets förslag. Hr Sahlin trodde ej att lagutskottets förslag ginge i en riktning, som af Första kammaren skulle godkännas. Talaren var öfverygad om att den som sökte arbete borde ga sin naturliga rätt att utan hinder få röra detta lika väl som någen annan och utt en lag, som lade hinder i vägen derför, cke vore berättigad. På talaren i håde detta agförslag gjort ett vidrigt intryck och troigt vore att lagen, om den antoges, blott en kort tid skulle komma att bli Verksam. Det vore att trampa ex hel samhällsklass under fötterna, om man antoge detta förslag. Hr v. Gegerfelt ansåg visserligen det änlamål man med försläget åsyftade vara godt. Men om mai skall motverka en förbrytelse, så bör man göra det så att den brottslige, len som afviker ur sin tjenst, straffas;ej leh som anställer honom. Om man föreslasit ett förhöjdt ansvar för den som afviker ur tjensten, skulle tal. varit med derom, Det finnes i hela vår lag intet fall då den, som inlåter sig i ett aftal, så vida det ej sker under misstänkta omständighefer; är under kastad ansvar. Icke ens den som köper tjufgods är ett sådant ansvar underkastad, så vidt det ej sker under misstänkta omständigheter. Följden af antagandet af utskottets förslag skulle bli att prestbevis för. falskades eller åtminstone utbyttes. En hel samhällsklass skulle blifva stämplad såsom misstänkt blott för att en anzan skulle få behålla sina tjensehjon. Tal. motsatte sig derföre förslaget. Äfven hr Nordenfelt ansåg förslaget för vanmäktigt. Af de sex eller åtta fuven arbetare, som tal. hade att göra med vid jernvägsbyggnader, funnes icke ferilundra som i sina prestbetyg både inryckt att de vore till tjenst lediga, och då man vägrade att taga dem i arbete och fullständiga prestbetyg efterskrefvos, svarade presterna att de ej kunde lemna sådada betyg, emedan de ej kände huruvida deilrågavarande personerna vore lagstadda eller ej. Slutligen vore det för dem, gom skulle taga reda på en afvi ken tjenare, omöjligt att göra det bland så många, Andersson och Pettersson, som de hette nästan allesammans. Slutligen vore det ingen svårighet för arbetare som sökte tjenst att tillbyta sig prestbetyg eller att få två bekanta, hvilka, utan att känna förKållandet, intygade ätt de ej vore i annans tjenst. Med denne tal. instämde hrr v. Sydow och Sundell, hvaremot grefve J. O. Mörner fann att de vackra saker man sagt om arbetarne ingalunda bekräftade af hr Nordenfelts berättelse om huru de bära sig åt för att skaffa sig betyg. Grefven fann icke några skäl mot ufskottets förslag anförda, blott känslouttryck: Hvad som talats om arbetshus och fattighus egde här icke tillämplighet, och hvad beträffade uttrycket att mån trampade en hel samhällsklass under fötterna, så erinrade talaren om att det ej var länge sedan hela svenska folket till följd af förordningen om pass varit underkastadt ett sådant tvång. Tal, yrkade derför bifall till förslaget. Frih. Sprengtporten, gretve Axel Mörner samt hrr Casparsson och wv. Geijer yrkade deremot afslag, utvecklande de grunder, som fördt derför blifvit anförda. Äfven:hr Tornerhjelm yrkade afslag, ehuru på grund derat att utskottet genom detta förslag försämrat det, hvilket det förut framställt. Förslaget afslogs derefter utan votering. Vid dagens sammanträden, afsedda för bordläggning af från utskotten inkomna ärenden, godkändes äfven ätskilliga vote: ringspropositioner.