Aftonbladet – 28 april 1873, sida 2

ande paragraf väl antagen al Första kamnaren med 45 röster mot 25, men deremot f Andra kammaren med 100 röster mot 64 Ifslagen, till följd hvaraf hela den å bane rarande reformen är att anse såsom för jenna riksdag fallen. Då emellertid behofvet af ett ordnande af agstiftningen på detta omåde är synnerlisen trängande och man följaktligen måste ntaga att arbetet shart måste åter upptaas, tros de med detsamma försundna vänskigheter, så anse vioss böra i korthet redoöra för de åsigter i ämnet, som under öferläggningarne framträdde. Bland de inkast, som gjordes emot lagörslaget, nämna vi först och främst det, att en föreslagna fasteboken ej skulle komma tt ega ovilkorligt vitsord; utan i sjelfva erket endast erhålla den underordnade ställingen af ett bihang och ett register till lomstolens protokoll, under det lagen åt etta sistnämnda tillerkände det egentliga itsordet. Vidare gjordes anmärkningar deremot, att agfart skulle, enligt förslaget, sökas på så-! lant fång, som uppkommer genom arf och siftorätt, hvarigenom ökade obehöfliga kostader för fastebref skulle uppstå för peroner, hvilka redan underkakastat sig ut sifter till staten för bouppteckning och arfkifte och nu finge betala dessa utgifter förIubblade. Slutligen framhölls såsom en brist ilagen utt den icke jemväl ordnade inteckningsrätten, På dessa skäl uppträdde emot förslaget i Första kammaren hrr v. Sydow, Fröman och Nordström, samt i Andra kammaren hrr Fredriksson, Sven Nilsson i Etveröd, Sven Nilsson i Österslöf, Åke Andersson, Jöns Ånlersson, Jonas Jonasson, Per Nilsson från Norrbottens län, Gummeson samt grefvarne Posse och Sparre, hvilken sistnämnde nu Aterupprepade sina redan vid remissen af den kongl. propositionen framställda anmärkningar mot förslaget, anseende han att, för att ernå: det åsyftade målet, eganderättens stärkande, hade man ingen annan utväg än att införa sådana fastighetsböcker, som särskilda kommitterade föreslagit och som blifvit antagna i flere andra europeiska länder. De praktiska svårigheterna för denna reforms genomförande vore ej störa och uppläggningen af dessa böcker skulle ej medtaga en så afskräckande, lång tid, som man föreställt sig. Ändamålet skulle deremot helt och hället förfelas, om K: M:ts förslag blefve upphöjdt till lag, hvarför det vore rådligast att afslå det samma och vänta, tills man ätminstone finge se formuläret för de nya 8. k. fasteböckerna. Lagförslaget försvarades förnämligast i Första kammaren af statsrådet Berg och i den Andra af h. exc. justitiestatsministern; hr Adlercreuz. De uttalade med afseende å frågan om att åt fastighetsböckerna tilldela ett större vitsord, att man ej på en gång kunde antaga ett så omfattande förslag som det kommitterade föreslagit, ty derför utgjorde den nu varande domstolsorganisationen på landet ett väsentligt hinder, hvarförutan antyddes, att det funnes flere provinser, t. ex. Dalarne och Wermland, der genom hemmansklyfningar och det förhållandet att jorden ej vore satt i mantal, samt att kartor och egorättshandlingar saknades, man omöjligt med visshet kunde nu upplägga en fastebok, som egde fullt vitsord. Högsta domstolen hade också afstyrkt kommitterades förslag, och alla häradshöfdingarne med undantag af en enda hade förklarat sig mot det samma. Erfarenheten från andra länder visade äfven, att man der ej vågat uttaga steget på en gång, utan måst så småningom närma sig målet. Detnuframlagda förslaget vore dock första steget till ett bättre, och ju längre man uppsköte vidtagandet af någon reform i detta syfte, desto större blefve olägenheterna. I anledning af anmärkningarne emot bestämmelserna om lagfart äfven af sådant fång, som tillkommit genom arf och giltorätt och mot de kostnader som derigenom skulle uppkomma, tillkännagafs att man vore betänkt på att föreslå kostnadetias nedsättande så mycket som möjligt, så att den lagfartsökandes utgifter nästan endast komme att inskränka sig till lösen för protokollet. Dei fråga varande bestämmelserna hade blifvit i lagen upptagna, derför att meningen med lagen vore att få reda på hvem len verklige egaren af en fastighet vore, och detta mötte nu svårigheter, om t. ex. en egendom gått i arf genom flere slägtled och blifvit delad mellan flere arfvingar. agkomitön hade redan uttalat sig i samma syfte. Beträffande slutligen inkastet, att genom det nu föreliggande lagförslaget inteckningsväsendet icke jemväl ordnades, genmäldes Mf de nämnda hrr regeringsledamöterna, att rågorna om lagfart och om hypoteksväsenlet mycket väl kunde ordnas oberoende af ivärandra så länge man, med lagförslaget, icke gåfve ovilkorligt vitsord åt fastighetsooken, utan lät domstolens protokoller gälla ramför densamma. ; Till försvar för förslagets hufvudprinciver uppträdde dessutom i Första kammaren arr v. Gegerfelt, grefve J. O. Mörner och: ; Koch samt i den Andra hrr Carlen, Phiipsson och Rubenson, hvarförutan, efter den: rotering i Andra kammaren, genom hvilken örslaget hade fallit, hrr Dickson, Grenanler, Wennerus och Carlsson genom anmälda eservationer tillkännagåfvo sig ha varit mhängare af detsamma. Andra kammaren afbröt gina förhandlin sar efter beslutet om 1 2, men Första kamnaren genomgick ytterligare 6 23. På den unkt saken nu kommit, synas oss dock kammarens beslut i afseende å dessa detalj: estämmelser ha föga intresse och vi anse ss derför icke behöfva med dem sysselsätta 85. Till follständigande och i viss mån till ättande af vår uppgift i lördagsbladet röande Andra kammarens beslut i fråga om fverflyttning från riksgäldstill statskonoret af bestyret med de till allmänna föreag af staten beviljade lån, böra vi nämna, tt Andra kammarens beslut gick ännu ängre än vi uppgåfvo, enär, på förslag af r Hedin, kammaren beslöt att äfven lånen ill enskilda iernvägsanlägeningar skulle