Aftonbladet – 25 april 1873, sida 3

Vågen kom och kastade sig med vildt raseri öfver mannen och flickan, ända upp till halsen på Willis, till knäna på Jan och den som stod honom närmast. Derefter följde den mest ansträngande minuten, då vågen åter drog tig tillbaka och alla dessa härdade män skälfde i hvar led, der de stodo, spännande hvar sena för att kunna hålla sig qvar, men då vattenmassan forssat tillbaka ut i sjön, var kedjan obruten. Räddad! Ett glädjerop ljöd från allas läppar, utom från Grace Harveys. Hon var lika sanslös som den skeppsbrutne mannen, hvilken hon hade räddat. Båda fördes i ögonblicket upp på en högreafsatts af stranden, innan en ny våg skulle komma, men man hade svårt att skilja dem åt, så hårdt voro ännu hennes händer sammanknäppta kring hans midja. Båda lades varsamt ned och gamle Willis gret som ett barn medan han sökte bterkalla sin stackars flicka till medvetande, Spring efter doktor Heale, någon barmhertig menniska! Frank, som längtade att komma ifrån dessa menniskor, hvilka han fann icke älskade honom och att vara till någon nytta innan natten gått förbi, var redan kommen, halfvägs ned till köpingen i detta ärende. Innan doktorn hunnit ruskas vaken och blifvit påklädd af sin hustru, låg skollärarinnan redan i sin bädd, i modrens hem, och: den skeppsbrutne mannen, ytterligt kraftlös, men vid lif, hade i triumf blifvit bhren till Heales dörr, som at de redliga sjögastarna sparkades upp, hvarefter de buro honom upp för trappan och med eller utan tillåtelr lade honom i den bästa bädden i gästrupmet, (Forts. 35