Aftonbladet – 25 april 1873, sida 3

drog sig tillbaka, störtade hon fram ända till kanten af remnan och kastade sig på knä. Hon är från förståndet! Nej, det är hon inte! nästan skrek gamle Willis med både färfäran och stolthet öfver sin skyddsling i det han rusade efter henne. Vågen har fört den skeppsbrutne öfver brådjupet och hon håller honom fast. Han sprang fram och knäppte tillsammans händerna omkring hennes lif. Om ni äro män, så häråt! skrek han, då de öfrige skyndade fram. Om ni äro män, så häråt innan nästa våg kommer! ropade den unge jätten Jan. Hand i hand; vi bilda en kedja! Han grep med sin ena hand fast i linningen kring Willis midja och räckte ut den andra åt hvem som ville fatta henne. Hvem tog hang hand? Frank Headley, den unge presten, som på afstånd med djupt intresse följt tilldragelsen och längtade att få hjelpa. Har ni kraft nog, herr pastor? frågade Jan med ett visst tvifvel i rösten, Försök, sade Frank. Nej, i sanning, herre, ni har det inte, svarade Jan temligen höfligt. Ursägta mina ord; jag menar inte något ondt. Ert hjerta är nog modigt, jag ser det, men ni vet inte huru här kommer att frestas på krafterna. Han fattade en af sina kamraters hand och Frank drog sig sorgsen tillb aka. Kraftfulla händer fattade hvarandra, och starka knän sänktes nästan ända ned mot klippan för att mäkta emotstå vattnets makt, då nästa våg kom. Alla dessa menniskor kände nogsamt till hvad som väntade dem uu togo ett djupt andetag — det behöfdes Vi