Aftonbladet – 25 april 1873, sida 2

ander påskferierna utarbetat en rapport, som blifvit öfverlemnad till riksdagens president. Denna komit föreslår en mängd vigtiga amendementer till regeringens förslag. Det afstyrker bland annat slåendet af silfvermynt på 5 mark, emedan dessa skulle blifva allt för obeqväma och komma att gå till ett lägre värde än det verkliga och derföre komma i misskredit. Komitån föreslår derföre att man icke skall slå mynt af denna valör utan i stället på 2 mark. Sistnämnda valör skulle dessutom blifva lika med den österrikiska florinen eller med tvä tredjedejar af en thaler. Vidare föreslår komitn slåendet af guldmynt på 5 mark. Slutligen föreslår hon införandet af skiljemynt af nickel och vill att kopparmyvtet skall er-) sättas med bronsmynt. Man hoppas, att l dessa förslag, som varit föremål för mogen 1 pröfning iskola vinna förbundsrådets och riksc iagens bifall. l E i i ; 1 Debatten angående denna fråga kommer sannolikt att föranleda förslag angående sedelemissionen och pappersmyntet. Sedelmynt, som i synnerhet stater af andra ordningen begagnat i en alltför stor utsträckning, cirkalerar i. ofantliga massor i Tyskland. Det har dessutom den olägenheten attl, det grundar sig på de gamla myntslagen, hvilka ou äro afsedda att upphöra. Tillfället synes gynsamt för genomförandet af en radikal reform i denna sedelcirkulation. Lagen om banknoter af den 27 Mars 1870 måste nödvändigt revideras. De nuvarande sedlarne måste dragas ur cirkulationen och ersättas af andra i mark. Detta kommer sannolikt att leda till fastställande af ettlminimum för de sedelvalörer bankerna få utgifva. Det kommer kanske att stadgas, att de icke få utfärda sedlar på mindre valör än 100 mark. Måhända skall man till och med gå ända derhän att vilja fråntaga de af de särskilda staternas regeringar auktoriserade bankerna privilegiet på sedelemissionen för att gifva det ät er enda centralbank. Med anledning af den nya tyska flottplanen, som af rikskansieren blifvit förelagd förbundsrådet, har chefen för amiralitetet, generallöjtnant v. Stosch, utarbetat ett memorandum angående tyska marinen, i hvilket särskildt framhålles, att det tyska sjövärnet är beräknadt på att kunna gä anfallsvis tillväga i försvarets tjenst, eller, med andra ord, att skapa tillräckliga offensiva defensivmedel. I detta hänseende fästes uppmärksamheten på, att försvaret är deladt så länge icke Nordoch Östersjökanalen förenar de båda hafven med hvarandra och tillåter fartygen att röra sig från det ena hafvet till det andra på en inre linie utan att passera främmande farvatten. Wilhelmshaven är bas för Nordsjöförsvaret och den der stationerade flottan har reträttlinier i Elbeoch Wesermynnin-! garna; en motständare har emellertid enl. god stödjepunkt i Helgoland — det behöfves derför 6—8 pansartfregatter för att göra l så kraftiga utfall, att en Nordsjöblokad icke kan bli af lång varaktighet. Den 130 mil länga Östersjökusten, flankerad af farvat ten, som stå angriparne öppna, företer större svårigheter hvad försvaret angår. Den enda djupa krigshamnen i Östersjön, Kiel, ligger på yttersta flygeln och så tillbakadragen, att motståndaren har friare händer attl blokera hamnen, än vi att beherrska Sundet och Belterne. En blokad af Östersjön har sina hufvudpunkter, icke i den holstein-: ska vrån, utan vid Svineminde och Dan-. zig, och på dessa båda ställen måste en militärbas åstadkommas och örlogsfartyg, som svara mot djupförhållandena, sålunda med ett djupgående af blott 15 fot: Om den ty ska marinen i Östersjön förblefve inskränkt till Kiels hamn, skulle den aldrig våga en strid i de östra farvattnen, enär den icke kunde vara säker om att komma tillbaka till Kiel med ett skadadt skepp. En reparationshamn måste sålunda ästadkommas i östra delen af Östersjön och dertill är Danzig bäst passande. Svårt artilleri och oftens: rpedos måste spela herendrolten Då åervarande offensiva försvaret. ör Srinerlindo och Danzig behöfvas minst 4 örlogsfartyg af 18 fots öjupgående, dessutom en docka och i Dangig ett reparationsvart. För Swinemände äro de i pärheten liggande privatvarfven, jemte Kiel, tillräckliga. Centralkomiten för utrikesministern Re-, musats val höll den 20 dennes ett möte under: deputeraden Allous presidium, Kort efter det diskussionen öppnats, infann sig grefve R6-l musat och mottogs med allmänt bifall. Utrikesministern yttrade: Jag tackar er för ert understöd. Min kandidatur representerar, som I veten, framför allt ordningens och frihetens sak. Jag önskar den besvående regeringens befästande, enär det är hennes verk, att Frankrikes kredit blifvit återupprättad i utlandet, och att vårt land kunnat återintaga sin rang i Europa. Min kandidatur är af försonlig betydelse. Jag vänder mig till alla partier i de konservativa id6ernas namn, som ligga oss alla om hjertat. Då I väljen mig framför min motständare, gifven I de republikanska institutionerna, som jag för närvarande anser nödvändiga, ett stöd, och den konservativa och liberala saken en säker garanti. Jag för min person är intet; om jag är något, är det blott genom de id6er, jag representerar, och det bistånd I ären så goda att skänka mig! Efter dessa ord utbröt församlingen äter i enstämmiga bifallsrop. Presidenten mottog derpå en mängd berättelser från underutskotten i olika delar af staden, som tillkännagåfvo att Rmusats kandidatur öfverallt gjorde framsteg och att omkostnaderna för valagitationen sannolikt skulle bli betäckta genom de lokala komiteernas medel, Shaherx af Persien anträdde den 19 April, enligt telegram till Times, sin länge bebådade resa till Europa. Nämnde dag lemnade Shahen sin hufvudstad Teheran, helsad af befolkningen på det hjertligaste sätt, och han åtföljdes ett godt gtycke utom staden, der storartade kapplöpningar egde rum till hans ära, af en ofantlig mängd menniskor. Resan första dagen sträckte sig till hans sommarresidens Kand, der han skulle stanna några dagar, för att den.1 Maj resa direkt till Europa. Shahens resa betraktas såsom en tilldragelse af största betydelse i Persiens historia, ty sedan långliga tider tillbaka har ingen Shah lemnat sitt land. Militära utnämningar och afsked. K. M:t har, den 18 innevarande April, utnämnt och förordnat: vid Fortifikationen: till löjtnanter, underlöjtnanterne H. W. Ahlmann, ÅA. O. E. Mattson, J. J. G. U. Normelll och E, G. Kinell; samt i armåen: till underlöjtnant, f. d. fanjunkaren vid Westerbottens fältjägarekår, svärdsmannen B. A. Hofverberg. Samma dag har K. M:t, på ansökningar, beviljat afsked för: