Aftonbladet – 25 april 1873, sida 2

lande inom Lule lappmark, och narmead ar ;ckså den kärnpunkt angifven, af hvilken let beror, om denna landsdels lysande fram: idsutsigter en gång skola blifva förverklisade. Intill denna stund är ännu intet rjordt af allt det, hvars nödvändighet man änge sedan insett. Norrbotten kan, såsom öljande siffror utvisa, knappt nämnas bland Sveriges bergsbruksidkande provinser. Kommerskollegii senaste berättelse, för ir 1871, om bergshandteringen meddelar 1emligen nedanstående uppgifter: 1) Malmuppfordringen var: I hela riket: I Norrhottens län: (5,586.373 centner 60 . 500 centner. 2) Tackjern och vid masugnarna omedeloarligen tillverkadt gjutgods: -be 0 OO dd cd OA OA PR KH hb 0 I hela riket: I Norrbottens län: 7,028,411 centner 15 I. Intet. 3) Gjutgodstillverkning vid de egentliga sjuterierna: I hela riket: I Norrbottens län: 288,539 centner 49 E. 709 centner 5 . 4) Stångjernstillverkningen: I hela riket: I Norrbottens län: 4,415,510 centner 88 7. 5568 centner 13 E. 5) Jernmanufakturoch ståltillverkningen: I hela riket: I Norrbottens län: 837,309 centner. 1531 centner 45 . Malmuppfordringen i Norbottens län utgjorde sålunda knappt !21,000, gjutgodstillverkningen ej fullt !ao7, stångjernstillverkningen 7793, jernmanufakturoch ståltillverkningen 7ssa af beloppen för hela riket, medan tackjernstillverkningen var alldeles instäld. Af de under år 1871 vid bergverksoch bruksrörelsen använda 25,683 arbetare komma på Norrbottens län — 47. Spö jer man nu efter orsaken till en för denna landsdel i eminent mening naturlig näringsgrens fullständiga lägervall, så blifver det enstämmiga svaret: bristen på samfärdselsmedel. Det är också bekant, aut staten en gång trädt emellan och med ett kraftigt handtag sökt afhjelpa denna brist med hänsyn till åtminstone ett af de mest lofvande bergverksföretag, för hvilka Norrbotten kan. blifva skådeplatsen. Huru detta försök aflopp, förtjenar att hafvas i minne, då Gellivara-frågan nu genom en i Andra kammaren väckt, förtjenstfull motion åter:! blifvit föremål för allmän uppmärksamhet, : och då ändtligen äfven en stark tendens : visar sig att hämma utländske undersåtars vådliga inkräktning af svenska landtoch bruksegendomar, hvarför vi här skola erinra : om hufvuddragen af i fråga varande, mer än bedröfliga historia. För verkställande af nödiga rensningar i Lule elf samt anläggande at kanaler förbil. Hedens och Ede forsar, hvarigenom oafbruten kommunikation från Luleå till Storbac ken skulle åstaikommas, beviljade 1862— 1863 årens riksdag ett mot två tredjedelar af den för nämnda arbete beräknade kostnaden svarande statsbidrag af 852,000 rår, att såsom anslag utan återbetalningsskyldighet utgå till det bolag, som genom kontrakt före 1864 års utgång förbunde sig att efter fastställd plan utföra arbetet, samt så väl derför som för dess framtida underhåll stälde af K. M:t godkänd säkerhet, hvarjemte riksdagen bland annat föreskref, att bolaget skulle tillskjuta sin andel i byggnadskostnaden i samma förhållande, som statsbidraget lyftades, äfven som att af K. M:t godkändt aftal förut borde vara afslutadt om anläggande, inom viss af K. M:t bestämd tid, af jernväg mellan Lule elf och Gellivara malmfält. År 1864 sökte och erhöll ett i England bildadt bolag, the Gellivara company limited, K. M:ts tillstånd att besitta de af bolaget inköpta s, k. Gellivaravan med derunder lydande jernverk, sågvera. och lägenheter, hvarefter det ) verk, hemma. Sxll att få Atnjutadet samma hos K. M:t anu.. hvaremot ) af riksdagen anvisade statsbidrag, a det ville underkasta sig alla de förpligtelse. rörande såväl kanaliseringsarbetet som jernvägsanläggningen, hvilka af K. M:t kunde varda bestämda, hvarjemte bolagsstyrelsens befullmäktigade svenska ombud å bolagets vägnar afgåfvo förbindelse att, derest jernvägen icke skulle komma till utförande, återbetala statsanslaget eller den del deraf, som blifvit lyftad. Den 11 Oktobar 18641 biföll K. M:t, att ofvannämnda arbeten finge af bolaget till utförande öfvertagas, samtl. förklarade bolaget berättigadt att, under iakttagande af förut sagda skyldighet att tillskjuta sin andel i bygnadskostnaden, af statgzanslaget utbekomma 200.000 rår, när bevis om arbetets påbörjande företeddes, derefter 300,000 den 1 Maj 1865, ytterligare 300,000 efter 1866 års ingång och åtetstoden, 52,000 rdr, sedan arbetet blifvit fullbordadt, afsynadt och godkändt. I det enligt K. M:ts förordnande af väg-osh vattenbygnadsstyrelsen å kronans vägnar med bo laget afslutade kontrakt förband sig bolaget, att inom den 1 Okt. 1867 fullborda rensningsoch kanaliseringsarbetet, samt att inom 1 Okt. 1869 ha anlagt jernväg mellan Gellivara malmfält och Lule elf. Under loppet af 1865 utbekom bolaget från riksgäldskontoret en half million rdr, men dess sedermera envist förnyade försök att erhålla ytterligare 300,000 rår afvisades af riksdagens fullmäktige, som ej funno behörigen styrkt, att bolaget tillskjutit sin mot sistnämnda belopp svarande andel i bygnadskostnaden. Arbetet, som påbörjades i slutet af 1864, fortsattes under följande år, men redan i slutet af 1865 meddelade bolagets direktion i London, att inga penningar för kanalen vore att förvänta hvarken: nu eller för framtiden, hvarefter likväl medgafs, att arbetet finge i mindre skala fortsättas. Då emellertid de utlofvade penningarna ingingo ojemnt och blott till en tredjedel af det erforderliga beloppet, uppstod missnöje hos arbetarne öfver uteblifven liqvid, hvarpå, sedan äfven proviantförrådet fullkomligen uttömts, arbetet alldeles måste inställas i början af Juli månad 1866, femton månader före den tidpunkt, då bolaget var förpligtadt att hafva fullbordat kanaliseringen. I början af år 1867 medgaf K. M:t förlängning af arbetstiden för Lule elfs kanalisering intill den 31 December 1868 och af tiden för jernvägsanläggningens fullbordan intill den 31 December 1870. Arbetena blefvo emellertid icke åter upptagna, bolagetförsattes i konkurstillstånd och Gellivaraverken inropades 1869 af ett nytt engelskt bolag. Svenska staten har icke blott förlorat en half million rdr, för hvars återbetalning det hedervärda bolaget stod i ansvar med sitt tecknade aktiebelopp af 500,000 sterling eller 9 millioner rdr rmt, utan äfven i England varit utsatt för lögner och smädelser, såsom skulle den hafva gjort sig skyldig till kontraktsoch löftesbrott, och sålunda fått besanna, huru skam och skada följas ät; — till och med en svensk sakförare för de engelska bolagen har icke ens blygts att skylla företagets misslyckande på svenska riksdagen, som gifvit en missriktning åt detsamma. När riksdagen 1870 åt fullmäktige i riksgäldskontoret uppdrog att af någon ansedd engelsk jurist inhemta yttrande, om och hvilka åtgärder kunde vidtagas, för att förmå bolaget att fullgöra Mr reg RR AL ÖL MM mo