Aftonbladet – 24 april 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNER. Natorhistoriskt. I tidn. Kalmar läses: I Arby skogsbygd hände förlidet år, att en helt vanlig höna på helt vanligt sätt utkläckte en käll fycklingar. Bland hönsfamiljens unga medlemmar föärktes dock snart er hafva helt olika utseende, anlag öch lynne än de öfriga syskonen, i det den städse bemödade sig om att få vistas skild från desamma och spart syntes i sin fjäderskrud betänkligen afvika från dem för dylika individer af näteren en gång för alla föreskrifna modejournalen. främre delen af den utg verldsborgarens kropp liknade visserligen i det allra rmirmaste en vanlig tuppkycklings. men den öfriga delen befjädrades småningom på det sätt, att hönset, med mndantag af hufvud ock bals, fullkomligt liknade ä orrtupp, med de egefiåomligt ljusa strecken på vingare, de ståtliga. lyrforinigt böjda stjertfjädrarne och den glänsande blåsvarta fjäderbabiten. Dessutom har hönsebarnetde för orrfågeln egna kurrande djupa sträpljuden. Den märkvärdiga fågeln är nu nästan årsgatiihal, — Enleyering. I en by få danska ön Falvar för någon tid sedan befolkningen i rörelse i anledning af tt bröllop. Brudeti var er bondflicka, som af föräldrarne blifvit tvmgad att giita sig med en landibrukare, som egde omkring 5000 födr: Hon tyckte deremot om en ung, vacker man, sofä var ladufogde, men endast egare af 1000 rbdr, och göts bade friat till Henne. , Bröllopsskaran var församiäl i kyrkan och alia betraktade med deltagande den tinga bruden. som snåft 210t sin vilja skulle räcka I en annan sin hand. Då öppnas kyrkodörren, den af flickan utvalde inträder, åtföljd af en bekant, och går med raska steg fram till bruden, bjudef Henne armen och ledsagar henne ut ur kyrkan, der då? stiga in i en vagn. , Färden ställes nu till nästa sockenkyrka, der den beslutsamme friaren företer det utlösta kungsbrefvet och blir vigd vid sin enleverade brud. Ryktet tillägger, ätt det unga paret med nästa atd gående ångfartyg afsemler till Amerika. Om föräldrarnes vrede och det försmådde bondens siopenhet förmäler historien ingenting. — Inskriänkning i öronplågeri. Från Paris skrifves till Göt.-.P:n: Mat får icke drifva sin passion för nöjet för långt, äfven om ens nöje skulle bestå i det öskyldiga ntöfvandet af musikens sköna konst, det läfer oss i dag den allvari samma Gazette des Tribunaux. Enkefru Chaise fisar den lyckan att kunna bebo en våning vid bouletard Hatssmann. således i den dyraste de-1: len af Paris, och har den ännu större lyckan att ega en älskvärd dotter, 30iä med passion älskar musik. Åtminstone stiger hon upp, påstår värden, tidigt om morgonen och spelar piano oförtratet ända till Hidnatt. Alla dessanya och ståt-; liga hus i Paris äro byggda på en iernstomme, hvars ihåliga, skelett-årtade rörföreteningar äro j. betäekta med finhyflade maskivskurnå P anor, tunna som postpapper och hvilande på den mitsta möjliga qvantitet murbruk och sten. De likna således en ofantlig rfescnnsnsbotten; och när fröken Chaise dag ut och dag it böll på mad gina fingeröfningar, hade hon hela huset till auditorium. Hyresgästerna, den ene efter den andre, sade upp sina våningar, och värden, som möjligen kan vara en konstälskare, men naturligtvis i främsta rummet är husegare, visste. när inga föreställningar hos vederbörande ville hjelpa, ingen annan råd än att hos Seine-tribunalet begära ett förbud för den unga fröken att spela piano mer än vissa timmar om dagen. Och se, domstolen har stannat vid beslutet, att forte pjangspet utan uppehåll ej må bedrifvas före kl.. 0 på morgonen eller senare än kl. 10 på qvällen, och äfven med denna inskrätikning med två timmars uppehåll, en vid djenneroch en vid dinertiden, för att unna grannarna matro. — James Metimen, Skotlands största sillhandlare, har nyligen aflidit i Leith, De skotska tidningarna prisa i sina nekrologer mycket denne mans dristighet. För 57 år sedan hade den aflidnes fader lagt grunden till den storartade sillaffären, till en del uppmuntrad dertill af: de då af regeringen utfästade premierna för en viss beredning af sill, Hans fiskaffär utvidgades allt mer, trots det att regeringen 1829 bortto premierna, och omfattade hela norta och nordöstra kusten af Skotland samt delar af England och Irland samt Helgoland. Om den stora arbetsstyrka han använde får man ett begrepp om då de skotska bladen uppgifva, att han på de olika fiskeplatserna hade 1200 1300 båtar med 6000 fiskare i sin tjenst; för den uppfiskade sillens beredning, utskeppnitig, o. 8. v. fordrades puenligare ett betydligt antal menniskor, så att ela antalet personer, som han under fisketiden sysselsatte, kan anslås till 10.000. Från hans båtar fångades omkring 120 000 tunnor sill; hvilket qvantum kan sägas representera en penningsumma stor 3.600.000 rår svenskt. Vid den gamle Methuens död 1862 öfvertog sonen James chefsplatsen i affären, och genom sin energi och skicklighet utvidgade han fadrens affär, så att han uu i år vid sin död egde 54 fiskeplatser på östra kusten af Skotland, 16 på vestkusten, 2 i norra England, 3 i Irland och 1 i Norge. Fångsten vid dessa fiskeplatser utgjorde nära 300.000 tunnor sill, som på sillmarknaden representerade lett värde af 8,900.000 rdr svenskt. Härtill bör läggas, att han alltid köpte sillen kontant af dfiskrarne, och han dref dessutom en icke obetydTlig handel med andra fiskvaror. Sina varor skeppade han till alla verldens kanter och öppnade marknader på platser, der man aldrig drömt om att få se skotsk sill. och marknad för hans fiskl varor blefvo icke allenast hemlandet, utan kondtinenten, Caplandet, åtskilliga delar af -Asien, Å Kalifornien. ja till och med Australien och Nya Zeeland. En så storartad sillaffär af en enda firma står säkerligen enstaka i hela verlden; en betydlig förmögenhet blef också frukten af många års arbete, kraft, rastlös flit och praktisk skicklighet. Vid jordfästningen hade infunnit sig en ofantligt stor mängd fiskare och andra af hans arbetare, likaså staden Leiths mest framstående män. — Der synden öfverflödar, der öfverflödar ock nåden. Tidningen Östgöten (ej attförvexla med Östgöta Corresponden) återgifver en af landshöfdinge-embetets kungörelser med några parenteser, som visa huru tidningen varit gripen af all den snåd, hvaraf kungörelsen öfverflödar: Till underdånig (allerunderdånigst, naturligtvis) åtlydnad af K. M:ts (stormäktigast bland alla!) nådiga (allernådigste! din nåd är stor!) I kungörelse af den 22 sistlidne Febrnari har landshöfdingeembetet skolat erinra vederbörande derom, att K. M:t funnit ät att, med ändring af I hvad nådiga (den sjafal t nådiga) förordningen Jangående vilkoren för försäljning af maltdrycker till förtäring på stället den 7 December 1866 ga den dagen?) sådan den lyder genom nåiga (för mycken nåd!) kungörelsen den 22 Augusti 1871 innehåller häremot stridande, i nåder sannerligen, vi digna under så outransakelig nåd) örordna, som följer, etc. — I Reykjavik på Island har man förliden vinter roat sig med teatraliska nöjen. De uppträdande. voro studerande vid läkareoch prestIskolorna: och några af stadens unga damer. Teatern var ett för ändamålet inredt packhus. EI De uppförda styckena voro -Nyårsnattenaf ; studeranden Indride Einarsson, Röfvarebandet-Jaf pastor Jochumson, samt Holbergs BarselI stuen-, öfversatt af redaktören Jon Olafsson. .)De gåfvos för fulla hus under starkt bifall. , I Dekorationerna eller, såsom isländingarne kalla v dem, lektjällen, rosas mycket. De voro målade af konstnären Sigurd Gudmundsson, pe — Författare-arvode. Nordamerikanaren Henry Stanley var, som bekant är. den man, som — ett.