Aftonbladet – 24 april 1873, sida 2

Från hvilket håll kommo skotten, Jones ? frågade löjtvanten. Från Kajan och Kråkan tyckte jag, sir. Gifve Gud det inte så må förhålla sig ! Ni tyckte, sir ? sade förmannen, hågad att låta sin ctålighet och oro utbryta mot någon. Hvarför förvissade ni er inte härom? Ser löjtnanten, svarade Jones och pekade utät den becksvarta rymden; jag stod nere på bryggan och kunde inte se nägot; men denna kustvakt säger — I detsamma kastade vinden om; i molnen bildade sig en remna och månen lyste för en stund, — 9Se ditåt, sir! Ej fullt femhundra fot ut i sjön syntes en läng, böjd, mörk linie, skön, stolt, alldeles orörlig, midt ibland de hvita, vilda brottsjöarna. Från de församlade åskådarne ljöd ett sorl som steg till ett skrik, under det de utan att kunna hjelpa, ångestfullt rörde sig af och avn. Nästa minut klöf en hvit linie det mörka föremålet midt itu; — var det begrafvet — förloradt? Ingen vågade andas. Nej;sjön rullade bort och den svarta linien var ännu orubbad. Ett förskräckligt stort skepp!2 En af Liverpouls clipper — det synes af formen. Gud bjelpe de arma passagerarnel snyf. tade en qvinna. Här kunna inga menniskor hjelpa. Det ligger på tvären emot grundet. Och däcket rätt upp och red emot oss. Tyst! Ur vägen med er, skrikhalsar!röt löjtnanten. Jones — raketernpa! Hvem tänkte nu på att löjtnanten var alltför begifven på starka drycker och starka uttryck? Han bar kronans uniform och hvad mera var: han förstöd sin sak och kunde ut