Aftonbladet – 21 april 1873, sida 3

dan, och i läror, hvilka i grunden voro precist desamma som dissenternas predikants. Franks kyrka var nästan tom och man ursäktade sig med att den låg en mil från köpingen, men han visste ganska väl att detta icke var orsaken; han visste att hela församlingen fått den falska föreställningen att han var en anhängare af påfveväldet, att han var på väg att på allvar öfvergå till Roms kyrka; ja, troligtvis var en förklädd jesuit, Nu är tvärtom att märka, att Frank Headley Var en god man, i detta ords sanna betydelse; han var på samma gång en fullkomlig gentieman och en sann kristen. Hans utseende var behagligt men den smärta, något böjda gestalten vitnade om att hans bröst icke var starkt. Fin i alla sina tycken och i sin smak, bildad och kunskapsrik, med kärlek till målning, arkitektur och poesi, hade han kommit till denna afsides belägna landsort, i ärlig mening att verka godt, Han hade förut varit prest i en af Londons, af den fina verlden mest besökta kyrkor, och då han icke fann denna atmosfer helsosam för sin själ, hade han tillräckligt mod att utbyta London för Bethnal Greens ödemarker, Men sex månaders strängt arbete der var nog för att bringa honom till grafvens brädd. Läkarne föreskrefvo mildare luft, vid vestra kusten, Tapper som en medeltidens riddersman ville Frank helst lefva och dö på sin post, men hans mor bad honom, och han kunde icke annat än lyda henno. Då var det som han antog en vicepastorsplats i denna afsides belägna församling vid vestra kusten och han gjorde det så mycket hellre, då han hörde att nio tiondedelar af befolkningen voro sektanhängare, Att återvinna dessa själar för kyrkan