Aftonbladet – 21 april 1873, sida 3

Som om menniskorna funnes för kyrkans skull och inte kyrkan för menniskornas. Det är en originel tanke pi yttrar, om ock jag ej kan gilla densamma. Hvar har ni läst den? Jag har inte läst den alls, sir. Den visdom som ligger deri, är min stackars flickas; alltsedan jag hörde henne säga dessa ord, har jag behållit dem i minnet, emedan de frapperade mig. Er flickas? Ja, denna Grace. Jag kallar henne mitt barg; hon har inte mera någon far och betraktar mig nästan som sådan, — den kära flickan. Ack, sir; jag hoppas niskall tänka närmare på saken, innan ni tar ert beslut. Det kan vara verkstäldt på mindre tid än en dag, men hela år skulle ej förslå att åter få det ogjordt. Graces yttranden anfördes således emot honom. Hennes makt var stor nog, om hon egde tillräcklig djerthet att begagna sig at densamma, Frank teg en stund och yttrade slutligen: : Tror ni att hon har hört talas om denna — om min plan att —? Ärlighet varar längst, sir. Ja, hon har hört den; det är sanning. Ni vet huru fort berättelser gå. Nå väl; hvad sade hon derom ? Det skall jag, efter ni så önskar, upprepa för er, ord för ord: Stackars herrel sade hon; om han anser kyrkogång vara orätt, huru vågar han då sjelf tvinga menniskor att gå i kyrkan? Jag undrar på att han inte, när han ser detta djupa hat, erinrar sig hvad Herren sade derom och om dem som förarga en af dessa smålFrank studsade. Denna tanke var ny och ptläggningen af textep, enligt hvad hanp