Aftonbladet – 19 april 1873, sida 3

de snart mätte få komma ditupp, detta hade nu i sju år varit hennes verksamhet. Den vilda fanatism, som drifver hårdare och mörkare sinnen till att förstöra små barag lif, på det de genast skola åtnjuta lycksaligheten, antog hos Grace formen af innerlig tacksägelse midt under tårar, så ofta något af hennes små barn blifvit befriadt ur denna syndfulla verlds. Men så länge de ännu funnos här i lifvet, var hon deras skyddande engel och knappt fanns en mori Aberalva, som ej erkände sin tacksamhetsskuld till. Grace Harvey, icke endast för sina barns undervisning, utan äfven för bil dandet af åeras karakter. Det var således helt naturligt att församlingens pastor, Frank Headley, hade rört på en oriktig sträng, då han talat om att afsätta Grace. Och då han samma eftermiddag, trött af ansträngande göromål, promenerade utåt hamnbryggan, för att hemta frisk luft, icke allenast gick Tarärew tvärt sin väg, utan kapten Willis ansigte fick ett uttryck af strängt allvar, som man icke ofta var i tillfälle att deri observera. God dag, kapten Willis, sade Frank, som kände sig isclerad och sorggen samt längtade att få tala med någon, men på samma gång icke var rätt säker på om hans sällskap var välkommet. God dag, sir. Den gamle mannen lyfte på sin hatt med en af sina förnäma bugningar. Ni ser trött ut, sir; jag befarar att ni öfveranstränger er. Jag torde snart få ännu vidsträcktare verksamhet, sade presten med en blick på skollärarinnan, hvilken störd af samtalet och stojet ofvanför långsamt aflägsnade sig län stranden, med ett barn vid hvart finger o de öfriga hållande henne i klädningen. ; Ores