Aftonbladet – 19 april 1873, sida 3

vey, utan att eftersträfva något sådant, ht-l öfvade en nästan magnetisk makt öfver hvar och en i den lilla köpingen. Godhet snarare än snille hade skänkt henne vishet och godhet, snarare än mod, en förmåga att begagna denna vishet, hvilken för dessa vid skepliga menniskor föreföll såsom inspiration. Det låg något hemlighetsfullt i hennes väsende, som mäktigt anslog kustfolket; Hon påstods ibland icke vara rätt till sig, och.hos nästan alla naturbarn är extasen snarare ett föremål för vördnad än för medömkan. Hennes djupa melankoli omvexlade med utbrott af brinnande vältalighet; fantastiska legender, böner och varningar emot synden ljödo då från hennes läppar, så fulla af deltagande och hänförelse, att de hårdast hjertan veknade. Alt efter som Grace uppväxte, växte äfven upp rörande henne en mängd af underliga berättelser, halft falska, halft sanna. Hon påstods tillbringa hela nätter under bön; hon avsågs kunna tala med gäster från jen annan verld och ega förmåga att skåda in i framtiden. Styrkan af hennes inbillningskraft gaf uppkomst till den tro, att hon blott behöfde vilja för att kunna se hvem hon önskade och hvad denna person sysselsatte sig med, om äfven haf skilde henne ifrån honom; det hviskades ätt för hennes stora känslighets skull, erfor hon vid sjuksängen allt kroppsligt lidande lika svårt som den sjuka sjelf och i samma del af kroppen som patienten sjelf. Hennas djupa melankoli troddes vara framka f något dystert öde, och man kunde j ralva få böra bär dana yttranden som: icke detta; gör det ej för stackars kull! Hon bär att Grace HarI vey, utan att sjelf eller hvarför,