Aftonbladet – 18 april 1873, sida 3

med strålande ögon. Och till hvad skola vi bli förvandlade när vi dö? Om ni bara äro goda, skola ni komma upp till Jesus och bli sköna englar och sjunga psalmer. Ö, att det blefve snart, snart;för eder, för mig och för allal Hon slöt barven intill sig och blickade uppåt, liksom längtade hon att få töra dem med sig dit upp. Låt oss lemna detta samtal och i stället beträkta den talande, hvilken, ehuru ung hon är, redan så länge hade hegrundat dö dens mystere, att den blifvit henne kär. Hennes gestalt var hög och smärt samt full af. behag. Dess regelbundna proportioner stämde väl öfverens med den stränga enkelbeten i hennes drägt, klädningen af brunt ylletyg och den grå kappan som hade halkat ned från hennes axlar. Hennes hals var kacike nästan för lång, men funnes några brister, så glömdes de alla vid den första blicken i hennes ansigte, Man egde tillfälle att betrakta henne denna. stund, ty hatten låg bredvid på bergshällen. Drägen voro fullkomligt sköna, ehuru ansigtet mähända saknade fyllighet. Pannan föreföll liksom på de grekiska bildstoderna, att vara lägre än den i verkligheten var, till följd af att hörfästet låg nedanför hufvudskålens rundning. Att döma af hufvudets form och höjd öfver ljessan, skulle man tro henne vara mera i stånd till att känna djupt, än att bevisa — skulle man tillerkänna denna nnga qvinna ett stort mått af vördnad, hängifvenhet, kärlek till barn — kanske äfven förmåga att känna hjertats sorger. Näsan var fin och något böjd; näsborrarnäs bestämda form utmärkte em samlad, återhållen kraft och passion. Munnen var skön; läpparna, som voro lagom fylliga, visade i denna stund en skymt at de vackra tandraderna både i öfra och undra käken.