TEATER. Dramatiska Teatern: Stolthet mot stolthet, lustspel i 4 akter af Moreto. Bearbetning af F A. Dahlgren. — Första kapitlet, komedi i 1 akt; öfversättning. Gårdagens föreställting på Dramatiska teatern var af ovanligt stort intresse. Det lustspel, som utgjorde dess förpämsta beståndsdel, har nemligen ej biott en stor literärhistorisk betydelse såsom ett af de förnämsta minnesmärken från den spanska drar matiska poesiens blomstringsperiod, utan bar, äfven oafsedt åldern och det historiska sammanhanget, ett bestående värde såsom en bland de yppersta komedier, någon tid och något land frambragt. Ea mycket känd kritiker kallar det för den i psykologiskt afseende sannaste, mest spännande, finaste och graciösaste komedi iuom den spanska literaturen, ja, till och med inom literaturen öfver hufvud. Om också proklamerandet af ett sådant absolut företräde är förenadt med vanskligheter och litt kan blifva föremål för ganska berättigade tvifvelsmål, står det dock fast att denna komedi med afseende såväl å intrigens byggnad, som i synnerhet å karaktersteckningens sanning inom hela den dramatiska literaturen icke eger många likar. Dertill kommer denna stilens upphöjdhet och versens musik, som är ett så utmärkande drag för det spanska dramat. Sjelfva titeln, som dock må hända lämpligare återgilvits med Trots mot trots, gifver en viss föreställning om innehållet. Det är det stolta trotset och spotskheten ä ett håll, som nödgas gifva sig besegradedör dessa vapen, använda å ett annat. Det är mellan Donna Diana — det namn, hvarunder komedien gått öfver flere af Europas scener — och Don Carlos, som denna strid utkämpas. Intrigen ledes här, såsom ofta i det spanska lustspelet, af den s. k. grazioson — den listige tjenaren — här uoppträr dande i form af handsekreteraren Perin. Liksom i det spanska dramati allmänhet äro komiska öch tragiska moment här blaudade om hvarandra, ebvru alltid. med en bestämd öfvervigt för de förra, Om dessa vid utförandet ej alltid erhöllo tillbörlig relief liksom öfver det hela tycktes hvila en viss tyngd, hvilken ingalunda kunde ansex tillhöra styckets egentliga väsen, torde en del åf skulden derför tillhöra den eljest ganska utmärkta öfversättningen, som utbytt originalets redondillas (fyrfotade trokeer) mot den längre och högtidligare femfoötade jamben. Detta byte tyckes hafva så mycket mindre skäl för sig, som den förtjenstfulle öfversättaren vid återgifvandet af Calderons Lifvet en dröm visat sig som en mästare i behandlingen af den förra, ytterst svåra menock särdeles graciösa och musikaliska versformen. Äfven ett par andra förändringar, till hvilka bearbetningen gjort sig skyldig, kunna såsom förbättringar anses vara af tvifvelaktigt värde, ; Ojemförligt större skuld än öfversättaren deri, att stycket till stor del: gick miste om den lätta komiska karakter, som det bör ega, hvilar dock på en och annan af de utförande konstnärerne. Hufvudrollen gifves af fru Hvasser, hvars uppfattning och framställning deraf i flere moment äro ganska utmärkta. Om den förra innebafvarinnan af detta parti yttrade kritiken att hon återgaf rollen bäst i de första akterna, der stoltheten har öfverhanden, men mindre lyckligt förmädde skildra ötvergången från förundrar öfver motståndet till harm samt derifrån till passionerad kärlek och svartsjuka, Fru Hvasser har fattat rollen djupare och, huru förträfflig hon än är i den fint tänkta scenen i andra akten, tro vi dock att den fjexde är hennes bästa. Dock nödgas vi