Tidningsötversigt. Det skulle vara upprörande att bevitna len fullkomliga bänsynslösbet, med hvilken agens Nyheters myntpolitiker begagnar varje slags vapen, för att, om möjligt, änpu sista ögonblicket åstadkomma ett intryck om kunde förhindra myntreformens genomöraude hos riksdagen; — det skulle vara pprörande, säga vi, såvida icke den blanding af fanatism och förtviflan, som röjer sig desså försök att rädda en älsklingstanbe, västan vor eghåd att värka hedlldahde: Vär ;tvertygelse, att antiligen eh ALdet kagslå — eller möjligen, hos mindre deltagäXd8 innen, harioeö — blifver hufvudsakliga frukten af det hejdlösa äflandet, är så bflig, att vi icke akta nödigt att inlåta 088 på nägot renmäle hvarken å de artigheter, som egnas vårt blad derför att vi icke, i likhet med vår ärade motständare, gjort oss blinda för verldsbändelserna och den förändrade ställning, i hvilken de bragt mymfrägan, oller Å de försök som göras att vädja will nationaltåfängan genom det idkeliga framhällanlet af hela reformen såsom ett danskt påund, och till parulidelserna, genom att göra frågan om konventionens godkätttands till sn fråga om ett förtroendevotom åt nål? ministern. Icke heller anse vi det löna mör dan att inför tärkande läsare spilla ett euda ord vidare på de hardt nära Iöjliga bemödandena att inbilla de lättrogna, att fråjan om antagande af ett universelt myntsystem befinner sig i artågande med sådana stormsteg, att det måste anses ålsum föga mindre än en nationalolycka, om Svöriak skulle genom en på tio är afsluten konvention vara förhindradt att sluta sig till det samma. Om vi likväl ärnu en gång taga till ordet i ämner, så är det föratt af fulla ste hjerta instämma i den ärade myntpolitikerus nppmaving till riksdagsmännen att taga kännedom om riksdagens skritvelse pf 1869, i fråga om ett nytt myntsysteni, FikB: dadt på guld. De skola deraf finna att hr myntpolitikern — för att begagna hans egna ord — ytterligt vränger riksdagens skrifvelse då han säger, att den. tydligen pekar på antagdnde at det franska systemet, riksdagens skrifvelse förekommer icke ett ord, ät hvilket kan gilvas ett sådant syfte, ty icke lärer väl i det bänseendet den om. ständigheten betyda nägot, atti inledningen till skrifvelsen omnämnesg, att vid riksdagen hade blifvit väckt förslag om införande af ett nytt myntsystem, i hvilket Carolinen skulle blifva myntenhet samt en särskild räkneenhet fastställas till en tiondedel af myntenheten. — Riksdagens skrifvelse undviker på det sorgfälligaste hvarje ord, som kan tydas såsom ett biträdande från riks dagens sida af detta förslag, hvilket omförmäles endast relationsvis för att antyda hurg frågan blifvit vid riksdagen bragt ä bane. Deremot uttalar sig riksdagen redan temligen afgjordt för antagande af guld så som värdemätare, och framför allt be tonar riksdagen eftertryckligt, att nuva rande myntsystem, genom det svenska myn tets förhållande till grannländernas, ,förorsakar landet en ständig kostnad genom myn tets utförande och nedsmältning samt dn deraf uppkommande nödvändigheteten att åter införa och mynta silfver. Axt riksdagen ät. ven säger sig ha tagit i betraktande att genom det nuvarande myntsystemöts olik het med alla andra länders, de stora för. delar gå förlorade, hvilka gemensamhet i myntväsende medför, pekar alldeles icke på det franska systemet mer än på hvarje an nat, som sätter oss i öfverensstämmelse med något eller några andra länders, en fördel som det nu föreslagna myntsystemet bere der oss, då det bringar vårt mynt i öfver ensstämmelse åtminstone med två rikens och dessa just våra närmaste grannars.