Aftonbladet – 17 april 1873, sida 3

MMMM menniskor, hvilka hvar söndag gå i kyrkan, läsa goda böcker och äro fast förvissade om att påfven är antikrist. Han borde icke varit det, ty hans far var en gudfruktig man, men tusen andra menniskor, som ega fromma föräldrar, äro ju som han. De dogmer och religionsöfningar som han i barndomen inhemtat hade under hans ständiga resor, till följd af nya föremål och nya intryck efter hand blifvit utplånade, liksom skriften på skolgossens griffeltafla. Svikna förhoppningar hade han nog pröfvat och faror i mängd; likväl blott sådana som egga ett modigt och friskt sinne till djerfvare sjelftillit och uppfinningskraft. Men de djupa, hjertats sorger, som störta en man hjelplöst ned och tvinga honom att anropa om bjelp från ofvan, emedan jorden icke kan hjelpa, dem hade Tom Thurnall aldrig erfarit, Han hade sett menniskor af hvarje troslära och enligt sin öfvertygelse ibland alla funnit att flertalet utgjordes af skäl mar, fåtalet af redligt folk. Alla religioner voro i hans ögon lika sanna och lika falska; en högre sedlighet var egentligen att tillskrifva raceskilnad och klimatiska förbbllanden; religiös hänförelse var resultatet af ett sjukt nervsystem. (Forst)