I Paris absorbera de förestående fyllnadsvalen till franska nationalförsamlingen för närvarande allt intresse. Man fäster så mycket mera vigt vid utgången, som den kommer att på ett oförtydbart sätt lägga i dagen Parisbefolkningens, känslor för regeringen. Denna senare har frånträdt sitt beslut att begagna sig af belägringstillståndet för att hindra alla valmöten. Den 11 dennes hölls första valmötet i Salle Jean Jacques Rousseau, hvilket bivistades af 700—800 radikaler. De talare, som uppträdde, framhöllo, att det radikala partiets program vore allmän amnesti, upphäfvande af belägringstillståndet och församlingens omedelbara upplösning. Mötet antog nästan enhälligt Barodets kandidatur. Under det sålunda radikalerna göra allt för att genom drifva Barodets val, är regeringen fast besluten att upprätthålla Remusats kandidatur. Åtskilliga deputerade af den moderata venstern, bland hvilka Leblond, Carnot och Henry Martin, hafva åter haft ett sammanträde med Thiers angående Remusats kandidatur. På samma gång de deputerade försäkrade regeringen om sin sympati, uttryckte de såsom sin åsigt att utrikesministerns kandidatur vore oläglig och föreslogo åter en annan kandidat för Paris; under det Remusat borde framställa sig i departementet Charente-Införieure. Thiers gaf emellertid icke heller nu något bestämdt svar på dessa förslag.