Aftonbladet – 16 april 1873, sida 3

äcr råkade jag på en yankee — en Newyorksman, rik som Cresus, som vid Alexandria hade sin egen Inxstyacht och reste en prince. Det var ingen hjelp; jag måste följa honom til Konstantinopel, men der kommo vi gräl med hvarandra — narrar gom vi vorol Jag skref från Konstaltinopel. Det brefvet ha vi atdrig fåvt. Kan inte hjelpa det; jag skref. Der stod jag åter i vida verlden. Då uppgjorde jag kamratskap med en rysk furste, som jag sammanträffade med vid ett spelbord i Pera, — bara en gosse, men en sädan rask pojke! Med honom följde jag till Cirkassien, upp till Astrakhan och så widarg till kirghisiska stepperna; der såg jag ormar.z Ormar? inföll Mary. Sådana trodde jag du hade sett alldeles tillräckligt redan i Indien. Ja, Mary; men dessa voro andliga och metaforiska ormar. Ty en gång då vi gingo och kikade der vi inte hade något att göra, Mary, grepo 088 tartarerne och eedan jag fått ett hugg tvärs öfver kinden som du bär ser ärret efter, bundo de oss vid svapsen på sina hästar, lärde oss derefter att dricka stomjölk och att utföra många obehagliga sysslor. Meg dem stannade vi sex månader, obgerverade under denna tid deras seder, hvilka voro inga allg och deras bruk, hvilka voro afskyvärda, för att tala ed midshipmannen, Vi kade den stora äran att få he söka en behaglig plats i Ingensland, vid namn Khiwa, hvilken du kap se på din karta. Mary, och voro hardt nära att bli sålda till slafvar i Persien. hvilket inte b varit behagligt, Och slutligen, Mary lilla, sprupgo vi vär väg, eller, rättare sagdt, redo vi vär väg på ett par kalmpekhästar med ryggar. hvassa som rakknifvar, och återkommo till Ryssland via Qropbnrg, angående hyilker