Aftonbladet – 16 april 1873, sida 2

unda för det första hittat på att framställa g en af regeringen föreslagna myntreformen åsom ett alldeles oväntadt projekt, i oträngdt f näl plötsligen framlagdt, hvars giltiga!!l nledningar man förgäfves efterforskar. Mot !l etta osanna påstående ställa vi det faktum, t tt denna fråga i vårt land redan är mer 1 in ett årtionde gammal. Med förbigående af l: onu äldre uttalanden och örslag i ämnett rinra vi derom, q att å 1862—1863 ärens riksdag hr A. W.ls Björck i borgarständet väckte motion om l( n myntförändring, afseende att afhjelpali Blägenheterna af den svenska speciens högre : värde än Hamburger-riksdalerns samt del: worska och danska speciernas; att mynt-ge-:; mensamhet mellan de nordiska grannlän l: lerna af det i Göteborg 1863 församlade! nationalekonomiska mötet förordades genom ,: en resolution af innehåll, att myntenheten : fastställes i likhet med en franc, till en vigt . af fem grammer, hvaraf ?10 koppar och ?10: int silfver; ; att det nationalekonomiska mötet i Stock-: holm 1866 uttalade den önskan, att myntfoten mätte bestämmas i guld, samt guld-: francen antagas såsom den för de tre rikena semensamma framtida myntenheten; att å 1867 års riksdag motion väcktes om . myntfotens bestämmande i guld, och att samma fråga sedan varit å bane vid samt-. liga riksdagar efter representationsreformen, med undantag af 1870, hvilket undantag förklaras af hvad strax härefter nämnes; att 1869 urs riksdag aflät en skrifvelse med anhållan, att K. M:t täcktes taga frågan i öfvervägande samt till riksdagen afgifva förslag i ämnet; att i följd häraf en komit samma år förordnades, hvilkens ovanligt grundliga och upplysande utlåtande följande år afgafs och till trycket befordrades. Den som detta oaktadt påstår, att myntreformen plötsligen kommit öfver oss, antingen talar mot bättre vetande eller ock förråder en okunnighet, som bort vara mer än tillräcklig att försegla en ärlig och sanningskär menniskas mun. Det är ej värdt att försöka den invändningen, att det nu är fråga ej blott om öfvergång till guldmynt: fot, hvarom under de senare åren frågan företrädesvis handlat, utan dertill om något mera, nemligen myntgemeunsamhet med grannländerna, och att det är i detta mera som det plötsliga och oväntade ligger. Ty långt innan ännu sannolikheten af en stundande nödvändighet att antaga guldstandard förutsågs ens af våra finansmän, och redan på 1850-talet, väcktes frågan om vår myntenhets jemkning till bättre öfverensstämmelse med grannländernas silfvermynt. Detta är den nu föreliggande myntreformens äldre del. I långliga tider har man klagat öfver de förluster, som värt land lidit af beröringen mellan värt från grannländernas, genom något högre värde skiljaktiga mynt samt det norska och danska myntet. I mån at stigande samfärdsel ha dessa olägenheter oupphörligt stigit och skola af samma skäl oupphörligt stiga samt med hvarje dag, som går, blifva mer och mer olidliga. Derför äro förslagen rörande denna del af myntreformen redan gamla, derför framstäldes de långt förr, än man förutsåg de förhållanden, som nu göra guldmyntfoten till eu befallande nödvändighet. Om denna sida af saken under ett antal år mindre framhållits, har det helt enkelt kommit deraf att, så länge man ännu kunde hoppas på det snara genomförandet af en allmän, internationel myntreform, eller antagandet af ett universelt myntsystem (det franska), det ej fanns anledniog att särskildt betona öfverensstäm melsen mellan de nordiska grannländernas mynt, eller derför vidtaga några särskilda åtgärder, emedan detta önskningsmål skulle, i och med införandet af ett universelt myntsystem, följt med på köpet och af sig sjelft. Numera deremot, då — såsom sammansatta bankooch och lagutskottet redan i fjol yttrade — tanken på ett för de civiliserade länderna gemensamt myntsystem icke för tillfället kan tilläggas någon betydelse i afseende på ett beslut rörande nytt myntsystem för Sverige, då med andra ord denna förhoppning är kanske för mansäldrar undanskjuten, då framträder den svenska myntreformfrågans äldre del åter med sin fulla, gamla styrka. Ja, mer än så, den fordrar en lösning på grund äfven af nya skäl, andra än de som förut gjorts gällande, och som visserligen icke blott foriverka, utan äfven i och med ökad samfärdsel dagligen växa i styrka. Vi torde nemligen få förutsätta, att reformens motståndare medgifva, att snar öfvergång till guldmyntfot är en oafvislig nödvändighet, derest ej lan: det skall utsättas för olägenheter, hvilka så till vida äro oberäkneliga, att ingen kan förutsäga, till hvilken ytterlighet de skola gå, men hvilkas någorlunda beräkneliga minimum redan är i hög grad oroande. Om sålunda Sverige, utan att rubba sitt myntsystem, öfvergär till guldmyntfot, och om man af samma tvingande anledning i grannländerna gör likaledes och der vid förfar på samma sätt som: i Sverige, så vet enhvar på förhand, att vära grannländers nya guldmynt skola tillfoga oss vida större förluster, än dem som konkurrensen mellan rikenas olika silfvermynt länge tillfogat oss, emedan de förra ej, så! som de senare, skola komma att väsentligen inskränkas inom gränsprovinserna. Dennal! helt naturliga följd af de nordiska rikenas: ; 4 öfvergång, hvar för sig och utan antagande a gemensam myntenhet, till guldmyntfot och af det förfaringssätt, som då sannolikt: skulle vidtagas i Norge och Danmark, behaga visserligen Dagens Nyheter på sittli vf politiskt hat inflammerade språk kallal; sen dansk hotelse; men det återstår att förklara, hara man kan vara berättigad att! med ett sådant glåpord stämpla den åtgärd :i Danmark — enkel öfvergång till guld —I! som man medgifver vara nödvändig i Sverige. Om det sälunda är ostridiga fakta: q att förhållandet mellan det svenska och ! lanska myntet måste leda till dagliga för-: luster för södra och vestra Sveriges befolk-1 ing, men till vinst för våra grannar; ; att denna olägenhet varit känd och öfver Ii clagad sedan längre tid tillbaka, än vare ig vi eller Dagens Nyheter kunna min-: 1as, och att i densamma ligger myntrefor-1 nens första uppslag; att samma olägenhet kan och sannolikti kall i högst väsentlig mån förstoras, derest le nordiska rikena, hvar för sig och utan örändring af myntsystom, öfvergå till gnld-i nyntfot ; att Dagens Nyheter ej ens nämnt eller: åtsat om dessa fakta, ännu mindre gjort) Ågot försök att på anförda skäl dem be-l: trida; : hur bör man då rätteligen karakteriseral( idningens förhållande, när hon blott nöjer ! ig med att påstå, att myntreformen ickell drager danskarne samma olägenheter soms sa, samt att den reform, som man redan i mer än ett årtionde önskat i vårt land,l1 sgentligen är af intresse för Kjöbenhavus-l1 landeln? i 2Dagens Nyheter insinuera vidare, attlg regeringen gjort intrång på representatio-l1i