raskning för lilla Mary, ett ryskt arvaband af malakit åt henne. Mary satt och betraktade det med stora ögon ocb gamle Mark sade: Jo, du är mig en tre8g gosse som kastar ut dina pengar PÅ, sådana saker! Hvad kostade det här kimskramset, min gunstig herre?a Det, behötver ni inte oroa er för, sir; och inte jag heller, ty jag har ej betalt det. Åh? inföll Mary tveksamt. Nej, Mary. Jag dödade en jätte som höll på att bortröfva en skön prinsessa, Ser du, han bar detta band såsom ring på ett af sina finger och det föll mig in då att det just skulle kunna passa omkring din handled. S Åh, Tom, så du talar ! Se så, min son, sade hans far; istället för dylika sagor ber jag dig nu berätta dina öden. Du tycks alldeles förgätit att vi ej hört det minsta af dig under mera än ty åra Inte? Men jag skref likväl så ofta som jag kunde. Nu skolen I emellertid 7, alla mina bref i en muntlig berättelse, m ni så önska. ; De togo plats :vid eldstaden ch Tom bör jade berätta sina äfventyr och ynder tiden märkte fadern med ursägtlig stolthet att den unge mannen hade till sir, fördel utbildat sig, både till kropp och själ, Att under den vårdslösa, halft cynisk?, ytan, Toms hjerta ännu var follt af öm jet och heder, hade den gamle mannen reda 2 med stor glädje iakttagit; ty innan 807en började förtälja sina öden, drog hansin stol ända intill fadrena Sig Ful honom med halft hviskande (Forts)