Aftonbladet – 10 april 1873, sida 3

lingen började ånyo förkunna sin bestämda afsigt att begifva sig till London för att trots föräldrars och vänners mening, der söka sin lycka. Ty att lefva här och måhända aldrig stiga öfver värdighet af medarbetare i ett landsortsblad! — att medelst prenumeration publicera ett häfte dikter och nödgas fara omkring till damma landtpatroner och med hatten i hand tigga om ett namn på listan. — OQO, det vore olidligt! Jag måste resa! Shakspeare hade aldrig blifvit Shakspeare, såvida han inte flytt från det usla Stratford, för att bli en Sydneys vän. Men John Brigg, skall aldrig bli någon annan än John Brigg, om han också for upp till månen, ropade Tom Thurnall, som i detsamma hade kommit fram till glasdörren: Jag råder dig att utbyta det namnet, Jack, emot Sidney, Perey, eller Walker, om du så finner för godt; hvilket som helst vore bättre än giftblandaren Brigg! Hvad menar ni, sir? skrek John, medan doktorn nästan skrämd ryckte på sig, ty Tom var högröd af vrede. Hyad är det fråga om, Tom? Hvad är det fråga om? upprepade Tom, som midt under sin förbittring icke kunde afhålla sig från att utbrista i skratt. Se här, hvad det är fråga oml — och han räckte fram en medikamentsflaska. Lukta! smaka litet! — Ack, om jag hade en kanna häraf, som jag fick hälla igenom din strupe, min käre John !Detta har du gifvit Mark Armsworth i går afton, i stället för hans bröstmixtur, medan din hjerna var litet förvriden af veårsmakeri! Hvad är det? hviskade John Brigg med darrande röst, Miss Twiddles liniment — starkt nog att taga skinnet tr halsen på hvem som helst.