Aftonbladet – 10 april 1873, sida 3

serligen äfven litet stolt öfver att spela roll af mecenat, och ej utan skäl hade han en ganska hög tanke om John Briggs skäldegåfvor. Detta gjorde att han alltsom oftast lånat honom böcker, ledt hans smak och genom vänliga ord redan ett halft dussin gånger lyckats hindra den egensinnige ynglingen frän att rymma bort från sin far, som var apotekare i den lilla staden och från stadsläkaren, mr Bolas, hos hvilken John Brigg tillika med Tom Thurnaåll beredde sig till:det värda läkareståndet. Båda ynglingarna hade, ehuru på olika vis, gifvit doktorn mycket bekymmer under de fem sista ären. Som den oförbätterligaste tjufpojke på tio mils omkrets var Tom ständigt i något trassel, men höll sig alltid till sina fristunder med sina pojkstreck och lärde sig hvad som tillhörde hans yrke med en sä förundransvärd lätthet och skicklighet, att mr Bolas ansåg honom såsom ett mönster för alla elever och yttrade till hans far: Under lärotimmarne, sir, visar han sig ega en skicklighet, lika stor som min egen, men bara han slipper ut ur skolrummet, min bästa sir, så tror jag sannerligen att han är besatt af sju dj-r. John Brigg felade deremot på ett helt olika sätt. För högmodig både attlära sitt yrke och att som Tom spela pojkstreck, iörsummade han både arbete och nöje, för att lättjefullt hänga öfver böcker och öfverlåta sig 8t dåraktiga drömmar, Han begick oupphörliga misstag på apoteket och ansåg sig tyranniserad af små själar, då han tillrättavisades, Hade icke den gode doktor Thurnall beständigt medlande trädt emellan, skulle John: Brigg och hans lärare länge sedan åtskilts i vrede och hat. Och nu tycktes den stunden ändå, trots allt hans bemödande slutligen vara kommen, ty yng