Aftonbladet – 9 april 1873, sida 2

dåliga redskapen, till dess att du kan in täga mih plats vid mikroskopet, Tom; elle: tills vi, kom redan borde vara håndölser ha en i analysen skicklig kemist bosatt hvarenda landsortsstad och aflönad af pro vinsen. Pen Tom som hade talat, var den ene af tvehhe adertonåriga yhgilngar, vilke stödo på ömse sidor om fönstret och betrak tade htsigtön, säkerliken hed känslor full så olika, som deras titseende var det: Tom var af medelhöjd, stark, högbröstad och jr bred utan att derför vara groft byggd; lans Kändör ock fötter voro små och välbildade, nedra käken stark och bred: ögonen klara och blå, håret brunt och krusigt, pannan bred och tänkande. Ansigtet i sin helhet hade ett bestämät uttryck af klokhet och godimodighet, ined eh Så ringa tillsats af humor som, att döma af de klipska blickar han då och då från ögonvrän gaf sin kamrat på andra sidan af fönstret, stundom nog äfven kunde vara uppblandadt med litet gyckel och satir. Han var sypbarligen ttrustad för en dags jagt, klädd i en kort sammetsrock och läderdamasker och stod nu för att känna efter i sina fickor om han glömt något som kunde våra behöfigt, hvisslade ibland och mumlade emellanät: Präktigt väder! Bör bli god jagt. Hvar I all verlden håller gamle Mark till? Hvarför skall han försinka sig med att först röka sin cigarr efter frukosten? Kunde han ej rjort det i vagnen, den välsignade, gamle rökgubben ? : Den andra ynglingen var längre än Toft, slädd i en urväxt, temligen torftig drägt, nen utrustad med en bred, neådvikt skjortrage, å la Byron och med långa svarta ockar. Hans ansigte var obestridligen välildadt; ja, han skulle varit fullkomligt vac